Småföretag och export

Hur ser verkligheten ut för ett litet företag som vill ut på export?

Först måste man känna till vilka småföretagen är. Alla älskar småföretagarna, men vem är det vi pratar om?

95 % har 0 – 9 anställda och dessa småföretagare finns spridda över hela landet. Det är dessa företag som bygger det lokala samhället. De levererar varor och tjänster till privatpersoner, andra företag och offentlig sektor.

FöretagarFörbundet har identifierat att det finns fem kategorier av småföretagare: Jobbaren – Fixaren – Arvtagaren – Livsnjutaren - Utvecklaren
Utav dessa fem så är det Utvecklaren (ca 20 procent av alla småföretagare) som vill växa genom att bygga bolag, anställa, tjäna pengar samt gå ut på en nationell och internationell marknad.

De flesta småföretagare drivs mer av företagets verksamhet och innehåll än av att tjäna mycket pengar och att bygga bolag.  

Småföretagarna är hårt arbetande ”arbetare” som verkar med knappa resurser. För de allra minsta företagarna är det ”business as usual” och hårt arbete som gäller oavsett hur konjunkturen ser ut. Deras tillvaro är tuff för jämnan.

 Närmare 85 procent av dem arbetar mer än 40 timmar i veckan och var sjunde småföretagare mer än 60 timmar. Var fjärde småföretagare tar högst fem dagar ledigt under sommaren och två av tre småföretagare tar maximalt 15 dagars semester under samma period.

Det är dessa vi vill ska satsa på export - om de hinner!

Trots stor optimism drabbas många småföretagare av krisen/lågkonjunkturen direkt eller indirekt.  Men en småföretagare jobbar på och behåller lugnet, sänker inte priserna, söker nya samarbeten och nätverk, ägnar tid åt affärsutveckling, vårdar sina kunder samt marknadsför sig - allt för att överleva och komma stärkt ut ur den svåra tiden.

Den inre marknaden - industrin och de små och medelstora företagen - måste åter placeras i centrum, i linje med Europa 2020-strategin och initiativen kring en ny industripolitik och en nystart för den inre marknaden.

De verkliga huvudrollsinnehavarna i denna nya period är de 23 miljoner små och medelstora företagen, som står för 2/3 av sysselsättningen och 58 % av förädlingsvärdet i EU.

Om vart och ett av företagen anställer en enda person till leder detta till 23 miljoner nya arbetstillfällen.

Det är mer realistiskt än att förvänta sig att de 6 000 största företagen ska anställa 3 800 personer var.

Regeringen har gjort det mer attraktivt att arbeta men åtgärder som gör det attraktivare att anställa saknar vi.

Det finns en enorm tillväxtpotential i landets minsta företag som idag är en av Sveriges största arbetsgivare. (ca 600 000 anställda i företag med 1 – 9 anställda)

Tillkommer ca 700 000 företag utan anställda. Enmansföretagarna är Sveriges enskilt största företagargrupp och står för hela 15 % av förädlingsvärdet, som är företagens samlade bidrag till BNP.

Sverige är extremt exportberonde, där 70 procent av handeln går till andra EU-länder. Det innebär en sårbar situation för ekonomin om åtstramning och försiktighet i affärer blir fallet på de viktigaste marknaderna.

Sverige måste jobba ännu hårdare för att främja nya exportbranscher och marknader om målet om dubblad export 2015 ska kunna nås. Och det är inte bara de stora industriföretagen som ska dra det stora lasset. Lika viktiga är mindre företag i sammanhanget.

Regeringen har tillskjutit utökade resurser för främjande av exporten de närmaste tre åren.

Vilka är då tillväxtsektorerna framöver? Antagligen är det dels tjänsteexporten och dels kreativa näringar, alltså musik, mat, mode, design, dataspel, film, litteratur, marknadskommunikation och reklam.

De nya tillväxtmarknaderna tros vara våra grannländer utanför EU, men även hela Mellanöstern, och BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina), samt flera länder i Afrika med hög tillväxt.

För ett litet företag gäller det att:

- Hitta sin nisch
- Arbeta tillsammans med andra – nätverka
- Utvidga i sitt närområde först
- Använda sig av den nya tekniken och sociala medier
- Vara målgruppsfokuserad
- Tänka stort men ta det stegvis
- Sälja!!!

Handelsminister Ewa Björling sa i en intervju att ”småföretagen måste våga ta en risk och många svenska företag är inte så riskbenägna. Vi behöver få mer driv och mer entreprenörskänsla.”

Jag håller inte riktigt med där. Frågan är vad samhället kan göra för att underlätta för små och medelstora företag.

Det behövs bättre förutsättningar för små och medelstora företag att kommersialisera, finansiera och marknadsföra innovationer/varor/tjänster behövs.

Idag är regelverk och system, nationellt och inom EU, anpassat till stora företag med expertkompetens och resurser. Men fler och fler länder inom EU inser vikten av växande småföretag.

Det vi behöver är ekonomiskt starka företag som fått möjlighet att bygga upp ett starkt eget kapital. Vi behöver lägre kostnader och risker för att anställa t ex sänkt arbetsgivaravgift samt slopat sjuklöneansvar, tillgång till kapital för nästa utvecklingssteg (riskkapitalbolag satsar inte i onoterade små bolag) samt fortsatt kraftfullt arbete med regelförenklingar.

Under globaliseringen och de stora strukturomvandlingar som har skett de senaste åren är det småföretagen som har hållit uppe antalet arbetstillfällen i privat sektor.

Det handlar primärt inte om att få fler att starta företag utan om att ge möjlighet för fler småföretag att växa vidare.

I första hand bör därför arbetsgivaravgiften sänkas för de med upp till nio anställda och arbetsrätten reformeras ytterligare för de minsta. Genom skattereformen bör också 3:12 reglerna reformeras för att möjliggöra att också de med få anställda ska kunna få en rimligt beskattad utdelning.

Så det är dags att på allvar inse att reformer som är bra för landets småföretag också är bra för Sverige och EU som helhet.

Öka rättssäkerheten för företagare!

Sårbara kommuner

Ekonomin tuffar än så länge på, men återhämtningen utanför storstäderna är minst sagt klen, rapporterar TT. I Stockholm- och Göteborgsregionen har sysselsättningen ökat men i övriga delar av landet ligger man antingen på minus i förhållande till 2008 års nivåer, eller så har man precis kommit ikapp. I synnerhet ungdomar har svårt att få jobb utanför storstaden.

Med en ny kraftig dämpning av tillväxten framför oss enligt samstämmiga prognoser, ökar sårbarheten i alla dessa delar av landet.

Och om just sårbarheten handlar en rapport som Tillväxtverket och Svenskt Näringsliv har samarbetat om att ta fram. Den visar att 100 av Sveriges 290 kommuner är sårbara i meningen att de är beroende av ett fåtal privata arbetsgivare för sysselsättningen nu och på sikt. Och 33 av dessa är ”genuint sårbara” – där står ett eller två företag för mer än halva sysselsättningen i privat sektor. Det står i en artikel i Dagens Nyheter idag.

Det behövs därför kraftfulla insatser för att förbättra näringslivsklimatet lokalt. En av de viktigaste faktorerna är attityderna till företagande. Det finns alltså ett positivt samband mellan politikernas attityder till företagande och kommunens service samt dess tillämpning av regler och byråkrati, visar Svenskt Näringslivs undersökningar.

5 tips för ett framgångsrikt företagsklimat

1. En stark kommunledning med visioner som stakar ut riktningen och leder arbetet.
2. Goda personliga relationer mellan tjänstemän, politiker och företagare
3. De gemensamma målen är tydliga och mätbara. Diffusa mål skapar osäkerhet.
4. Hela kommunen informeras om vad som görs för att förbättra företagsklimatet. En berättelse om succé skapar glädje i hela kommunen och formar grunden för nya framgångar.
5. Arbeta långsiktigt.

Jag gillar konkreta och handfasta förslag och åtgärder. Och jag vet att ovanstående tips fungerar!

Uppgiven korvhandlare

Nu har ännu en medlem och småföretagare ringt angående kassaregisterlagen och Skattemyndighetens besök.

Denna gång var det en korvhandlare någonstans i Sverige. Han har en liten kiosk och säljer ganska bra. Han har kassaregister och han har satt upp en skylt där det står: "Vill du ha kvittot, säg till personalen".

Han säljer varmkorv för tio kronor styck och det blir ganska många på en dag. Att höra sin egen röst säga: "Vill du ha kvittot?" och alltid få höra: "Nej tack", blev till slut ganska tjatigt så han satte istället upp skylten. Varje köp slås in i kassaapparaten och varje gång kommer det upp ett kvitto.

Allt var frid och fröjd till dess han fick ett oanmält besök av två damer från Skatteverket. De köpte var sin korv och eftersom de inte muntligen blev erbjudna ett kvitto så blev denne korvhandlare bötfälld - direkt! Han fick inget påpekande eller varning utan ådömdes direkt att betala 10 000 kr. Dessutom upplystes han om att om förseelsen inträffade en gång till inom ett år så skulle det nästa gång bli 20 000 kr i böter.

När jag går in på Skatteverkets hemsida och läser om vad man som företagare måste göra så står det: "Som företagare måste du alltid erbjuda kunden ett kvitto."

Det står inget om att det måste ske muntligen. Det fanns ju en skylt som erbjöd kunden kvitto och det borde räcka.

Om det inte räcker med en skylt och att man slår in beloppet i kassan så det blir registrerat (och att kassaregistret fungerar) så tycker jag att man som företagare i detta läge skulle få ett påpekande eller en varning - inte direkt bli bötfälld med 10 000 kr. Det straffet står inte i rimlig proportion till förseelsen.

Syftet med kassaregister och att alla ska få ett kvitto är att skydda seriösa företagare, inom kontanthandeln, mot illojal konkurrens. Det tycker jag är bra men tillämpningen av regelverket synes mig vara onödigt hårt.

Innovation

Eftermiddagen den 23 november delar VINNOVA tillsammans med ÅF, Almega och tidningen Veckans Affärer ut Svenska Innovationspriset och Innovationspriset Student.

Prisutdelningen föregås av ett spännande seminarium om hur vi kan öka innovationskraften i Sverige. Bland andra ger näringslivsprofilen Marcus Wallenberg, utbildningsminister Jan Björklund och professor Mathias Uhlén sina bilder av Sveriges styrkor och behov av satsningar. Vi får även genom professor Alf Rehn från Åbo Akademi och Hannu Seristö, vice rektor Aalto universitetet, en inblick i våra finska grannars innovationssystem som anses vara en framgångssaga.

Medverkar gör Jan Björklund, utbildningsminister, Marcus Wallenberg, Mattias Uhlén, professor KTH, Hans Jansson, rektor Minervaskolan i Umeå, Ashkan Pouya, innovationsdirektör Lunds universitet, Yvonne Mårtensson, vd Cellavision, Alf Rehn, professor Åbo akademi, Hannu Seristö, vice rektor Aalto universitetet, Pontus Schultz, Veckans Affärer samt Jonas Wiström, ÅF.

Charlotte Brogren, generaldirektör på VINNOVA, har blivit utsedd av Almega till "Årets tjänsteinnovationsfrämjare” Priset får hon för sitt arbete med programmet Utmaningsdriven innovation.

Innovation handlar inte bara om att ta fram produkter - för tjänsteinnovation är kunderna och medarbetarna de viktigaste drivkrafterna. För att göra detta tydligt har Almega instiftat ett pris för att uppmuntra och synliggöra en person, organisation eller företag som gjort särskilda insatser i form av policyförändringar, kunskapsspridning, forskning eller nya spännande affärslösningar för att främja tjänsteinnovationer.

Den 17 november presenterade VINNOVA en rapport om tjänsteinnovationer i offentlig sektor.

Tjänsters betydelse för ekonomisk tillväxt ökar och uppgår idag till ca 70 procent av BNB. Potentialen i tjänstebaserad innovation är stor och transformeras såväl privata som offentliga verksamheter. VINNOVA fick i sitt regleringsbrev att analysera behoven av kunskap och kompetens för tjänsteinnovationer i näringsliv och offentlig verksamhet.

VINNOVA vill med rapporten ge ett ytterligare bidrag till debatt och dialog kring hur vi kan stärka och stimulera innovationsförmåga och tjänsteutveckling i offentliga verksamheter - till nytta för medborgare och företag.

Det är oerhört viktigt för vår framtida utveckling att vi dels skapar så kreativa och tillåtande miljöer och villkor som möjligt, dels att det finns resurser för att omsätta idéer och innovationer till reella produkter. Här har våra politiker en viktig uppgift att fylla när det gäller regelverk, politiska beslut. resurstilldelning mm.

Mängder av småföretag har produkter och idéer som inte omsätts i praktiken, aldrig når sin marknad och därmed går vi miste om nya företag och nya jobb.

Interpellation

Riksdagsledamoten Carina Adolfsson Elgestam (S) lämnade den 15 november in en interpellation till statsrådet Anna-Karin Hatt (C) med anledning av indelningen av Sverige i fyra elprisområden.

Carina Adolfsson Elgestam konstaterar i sin interpellation att "När indelningen av prisområdena i Sverige gjorts är det oklart hur och vilka principer man använt. Exempelvis tillhör Oskarshamn område tre, vilket kan tyckas märkligt med tanke på att det i vanliga fall tillhör Småland och södra Sverige. I södra Sverige finns det mycket industriföretag, såväl små som stora, som nu ska konkurrera med andra företag i samma bransch. Hur de ska klara konkurrensen, när de får betala högre elpriser för att de råkar vara etablerade i ett visst elprisområde i landet, är fortfarande mycket oklart."

Frågorna som Carina Adolfsson Elgestam vill ha svar på är vad Anna-Karin Hatt kommer att göra för att

- Alla elkonsumenter i Sverige ska behandlas lika vad gäller elpriset?

- Att elintensiva småföretag ska kunna konkurrera på lika villkor?

Det är viktiga frågor för såväl småföretag som hushåll i södra Sverige dvs zonerna tre och fyra. Och jag ser fram emot att få läsa svaret.

Finns den politiska viljan så kan också politiska beslut rivas upp, förändras och göras om.

El-priset igen.....

Vattenfall uppmanar sina kunder att binda el-priset

De sydsvenska elkunderna betalar just nu de högsta elpriserna på den nordiska elmarknaden. Vattenfall uppmanar företag och hushåll i södra Sverige att överväga att binda elpriserna, skriver Dagens Industri idag.

"Osäkerheten är stor och risken för höga pristoppar i södra Sverige är större än i övriga delar av landet framöver. Därför rekommenderar vi kunderna i området att överväga att säkra elpriset, åtminstone över vintern", säger Magnus Holm, chef för privatkunder och småföretag på Vattenfall i Norden, till tidningen.

De sydsvenska elkunderna får i dag betala elpriser som är långt högre än för övriga svenskar. Dagspriset för södra Sverige stannade i går på 57,4 öre/kWh. Det är 36 procent dyrare än snittpriset på elbörsen. Bara i delar av Själland är elen just nu lika dyr i hela Norden, skriver DI.
 
Prisområdesindelningen spås höja elkostnaderna för elkunderna i södra Sverige med flera miljarder kronor de närmaste åren.

"Med tanke på att det finns gott om vattenkraft just nu så skulle de sydsvenska elkunderna egentligen inte behöva betala mer för elen. Problemet är att elnätet inte räcker till. Och tills det stärkts så är vår bedömning att priset i regel kommer att ligga högre i södra Sverige", avslutar Magnus Holm.

Problemet är alltså att vårt svenska el-nät inte räcker till. Varför har inte Svenska Kraftnät byggt ut el-nätet långt tidigare?

I tisdags poängterade Eons presstalesperson Torbjörn Larsson, i en artikel i DI, att redan när Barsebäck stängdes 1999 borde Svenska Kraftnät ha börjat förbereda för att stärka elbalansen i södra Sverige.

Energiminister Anna-Karin Hatt varnade i en intervju i DI den 16 november för att problemen i den svenska kärnkraften ökar risken för nya pristoppar i vinter. Hatt menade också att det nya systemet med prisområden inte är en fråga för regeringen utan för Svenska Kraftnät.

Kunskapen om att det i södra Sverige bor flest människor och finns flest företag kan ju inte komma som någon överraskning. Att vi har kärnkraftverk som står stilla hjälper ju inte upp situationen. Dessutom ägs Svenska Kraftnät av staten dvs oss som bor och verkar i Sverige.

Hur kan det då vara så svårt att förändra ett system som visar sig slå mycket hårt mot företag som redan är pressade av en tuff konkurrens?

Kraftiga protester mot höjda elpriser

De rekordhöjda elpriserna i södra Sverige väcker starka protester. Kritiken mot elprisområdena är på väg att växa till ett uppror bland företagare och hushåll, skriver Dagens Industri idag.

"Prisområdesskillnaderna slår mycket hårt mot många företag som redan är pressade av en tuff konkurrens.
Bara för att vårt företag ligger 800 meter söder om prisområdesgränsen får vi betala långt högre elpriser än många av våra konkurrenter norr om den gräns som Svenska Kraftnät godtyckligt har ritat ut på kartan", säger Eric Anderzon, vd för investmentföretaget Acema Invest i småländska Anderstorp, i en artikel i Dagens Industri.

Han är också initiativtagare till Elupproret i Gnosjö, där flera företag har gått samman för att samverka och driva opinion mot höjda elpriser.

"Det är fullständigt huvudlöst att på det här sättet skapa interna handelshinder i landet som skapar stora skillnader i konkurrensvillkoren för svenskt näringsliv. Detta har redan väckt oerhört starka känslor här i regionen, som är Sveriges mest industritäta, för hur orättvist och rent odemokratiskt systemet slår mot en viss del av befolkningen och företagen i landet", avslutar Eric Anderzon.

Per Tryding, vice VD Sydsvenska Handelskammaren, skriver i sin blogg bland annat följande:

”Odenberg (generaldirektör på Svenska Kraftnät) måste nu få ny instruktion av sina chefer. Sverige äger det här problemet, inte Danmark, inte EU.”

Jag anser att systemet är felkonstruerat och uppmanar regeringen att träda in och riva upp det. Det bästa vore att göra om systemet med elprisområden, från grunden.

Den nuvarande utformningen innebär stora kostnadsökningar för företag och hushåll i södra Sverige vilket hotar jobben och tillväxten.

Ekonomi Ekot, Sveriges Radio, tog idag upp att ett vindstilla Danmark fått priset i Sveriges sydligaste delar att stiga kraftigt de senaste dagarna. Och i inslaget fick jag möjlighet att säga följande: – Jag tycker inte det är bra att svenska företag får högre elpriser för att det blåser för lite i Danmark. Vi måste säkerställa att svenska företag har rätt pris på sin el.

Ann Canovill, ordförande för FöretagarFörbundets Skåneavdelning, berättar att det finns en oro för höga elpriser.
- Jag träffade många småföretagare på en mingelträff och man uttrycker en oro. Att priserna skulle stiga så här mycket var det ingen som siade om, då hade protesterna varit större. Vi anser att man måste riva upp det här beslutet om elpriszoner så att vi får konkurrensneutrala elpriser i vårt land, säger Ann Canovill i en intervju.

En medlem som ringde idag berättade att hans produktion har fördyrats med 18 miljoner kronor på grund av den nya zonindelningen. 18 miljoner kronor! Det är många arbetstillfällen, det.

Lars Blomqvist, Svenska Elbrukarföreningen ek för., har på second-opinion skrivit bland annat följande:  

”Indelningen av landet i fyra el-områden kommer kortsiktigt inte att ändra elströmmarnas riktning på något dramatiskt sätt. Kraftverk och användare är kvar på sina platser. Den stora förändringen sker på elpriset eftersom vart och ett av el-områdena blir en marknadsplats där prisbildningen förväntas skapa balans mellan utbud och efterfrågan, så att överföringen mellanområdena optimeras i planeringsstadiet.

Detta är bara en av elmarknadens många frågor som borde granskas mera utifrån slutanvändarnas situation. Och då menar vi inte att klaga på elpriser och nättariffer utan skärskåda de faktorer som till slut leder till de priser vi klagar på.

För att alla ska få sin el har Svenska kraftnät sedan omregleringen 1996, i mer än femton år, hanterat kapacitetsbrister i el-överföringen genom att beordra upp- eller nerreglering i lämpliga kraftstationer, s.k. motköp av kraft. Kostnaderna har sedan ingått i stamnätstariffen och de har signalerat om var flaskhalsarna finns, d.v.s. var nätet behöver förstärkas. Motköpen har kostat en del pengar, från några enstaka till flera hundra miljoner varje år men ändå varit billigt för elanvändarna jämfört med det som nu införs; kostnaden ökar från bråkdelar av ören till flera hela ören, siffror mellan 5 och 10 öre har nämnts.

Orsaken till områdesindelningen är en långvarig dispyt med Danmark om elexporten dit vid vissa lägen med kraftbrist och stora prisskillnader som slutade med en indirekt "order” från EU om att ändra vårt system. Utifrån den ordern kan man undra om inte både EU och våra politiker glömt vad man tidigare sagt om elmarknaden och dess förutsättningar.

Vid omregleringen av elmarknaden infördes ett system med s.k. punkttariffer (i dagligt tal nättariffer) på monopoldelen av elmarknaden. Tillsammans betalar alla som använder elnäten, producenter såväl som slutanvändare, vad nätsystemet kostar att bygga, underhålla och driva, inklusive kostnader för överföringsförluster och motköp. Därmed var problemet med el-överföringen klart och elhandel kunde ske i konkurrens och handla enbart om elpriset, oberoende av var elen produceras och används. Man talade om att aktörerna betalar en ”entréavgift” till elmarknaden och väl därinne kan de sedan handla med alla om själva produkten el.

Den grundförutsättningen har man nu uppenbarligen glömt och ändrat på, utan någon motivering. Och någon/några alternativa lösningar har inte undersökts.  

I Dagens Industri, sidan 10, idag skriver Kim Lundin en artikel med rubriken ”Elbolag kritiserar nya priser”. I ingressen står: ”Företag och hushåll i södra Sverige står inför en kostnadschock där elnotan stiger med flera miljarder kronor de närmaste åren.  Det visar nya prognoser för hur den kritiserade indelningen av Sverige i elprisområden slår. Nu går även kraftbolagen till attack mot Svenska Kraftnät (statligt affärsverk).

Ett av de största kraftbolagen, tyskägda Eon, riktar i artikeln hård kritik mot statliga Svenska Kraftnät.

Torbjörn Larsson, presstalesperson på Eon säger att ”redan när Barsebäck stängdes 1999 borde Svenska Kraftnät ha börjat förbereda för att stärka elbalansen i södra Sverige. Tio år har gått till spillo. Tyvärr dröjer det därför alldeles för länge innan de orättvisa effekterna av prisområdesindelningen som drabbar elkunderna i södra Sverige kan lösas.”

En klar majoritet (66,6 procent) av landets småföretagare oroade sig redan före den 1 november för höjda elpriser i vinter. Det visar en undersökning bland drygt tusen småföretagare som genomfördes av Visma Spcs i början av oktober.

Det är en helt absurd situation att mitt i en redan skakig konjunktur utsätta 90 procent av våra företag – varav merparten är små och finns i de två högprisområdena – för ytterligare kostnader.

Marginalerna är små och med dessa stigande, oförutsägbara kostnader, blir situationen ohållbar.

Svenska småföretag och företag behöver samma konkurrenskraftiga villkor i hela landet så att de kan hävda sig i den inhemska och utländska konkurrensen.

Hur åldras huvudstadsregionen i jämförelse med övriga Europa?

Det var temat för Peter Steins anförande vid ett frukostseminarium på Stockholms Handelskammare den 9 november.

På Handelskammarens hemsida kan man läsa följande:

”De senaste fem åren har Stockholms läns befolkning ökat med 164 400. En historisk ökning som ställer stora krav på utbyggd infrastruktur, kollektivtrafik och ökat bostadsbyggande.

Nya siffror visar att de kommande tio åren förväntas Stockholm växa med ytterligare 348 000 personer. Det gör regionen till en av Europas snabbast växande städer, då tillväxttakten är nästan dubbelt så hög som Londons.

- Stockholms betydelse som Sveriges tillväxtmotor blir allt viktigare. När befolkningen förväntas växa med två SL-bussar varje dag fram till 2020 ökar behoven av nya investeringar i huvudstadsregionen, det säger Maria Rankka, VD Stockholms Handelskammare.

- Stockholm har även en bra åldersstruktur sett i ett internationellt perspektiv. Staden lockar till sig många ungdomar och endast Amsterdam och London har en yngre befolkning, avslutar Maria Rankka. ”

”Det är i princip bra för tillväxten, finanser och skatteunderlag, förutsatt att samspelet mellan arbets-, bostads- och infrastrukturmarknader fungerar, så att de som vill komma till Stockholm för att bo, arbeta och pendla ges möjlighet att göra det”, säger Peter Stein, Stein Brothers AB, i en kommentar.

Detta är otroligt glädjande siffror men ställer också krav på snabba politiska beslut om än större satsningar på infrastruktur, kollektivtrafik och bostadsbyggande.

Vi måste underlätta för människor i hela regionen att enkelt kunna ta sig till och från huvudstaden, att mobilnät, bredband mm fungerar även 10 - 11 mil utanför staden samt att det finns bostäder, arbetsplatser osv. om vi vill dra nytta av denna motor för hela landet.

Om prognoserna för Stockholmsregionen slår in så kan vi förvänta oss ett otal nya småföretag, småföretag som växer, nya marknader, nya produkter, varor och tjänster.

När andra delar i Europa går åt motsatt håll har vi ett gyllene tillfälle att skapa än mer tillväxt, och sysselsättning samt säkerställa en god framtid för Stockholmsregionen och övriga Sverige.