Camilla Littorins presentation av undersökningen
"Jag ÄR mitt företag"
Småföretagen är heta i dagens politiska debatt. Alla älskar småföretagen. Nu har vi valt att titta närmare på den allra största gruppen småföretagare - enmansföretagarna. Av Sveriges dryga 900 000 företag är omkring 600 000 enmansföretag. Av dessa är det endast cirka 150 000 som kan anses leva på sitt företagande.
De tre största grupperna av enmansföretagare jobbar inom skogs och jordbruk, bygg och anläggning eller driver konsultverksamhet.
Varför blir man egenföretagare?
Det är en stor blandning av tvång, tradition, vilja och ren och skär slump. Att driva företag för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden är ett mycket vanligt motiv bland kvinnor, yngre företagare och personer med utländsk bakgrund.
För många yrkesgrupper finns inte heller anställning som alternativ. Några känner kallet att bli företagare och andra oket att ta över efter närstående. Men den vanligaste drivkraften är friheten som enmansföretagandet innebär.
Det viktigaste för egenföretagarna är att vara omtyckt av sina kunder, göra något man tycker är roligt och kunna styra över sin tid. Bygga bolag och tjäna mycket pengar är inte så viktigt. Mer än hälften av alla enmansföretagare engageras främst av själva verksamheten framför företagandet. De identifierar sig i första hand med sin yrkesroll och det är bara var femte som primärt ser sig som företagare. Men intresset för att "bygga bolag" ökar med omsättningen.
De flesta upplever att de har balans mellan arbete och övrigt liv trots att mer än hälften arbetar mer än 40 timmar i veckan. Var fjärde jobbar mer än 56 timmar i veckan.
De flesta upplever att de har balans mellan arbete och övrigt liv trots att mer än hälften arbetar mer än 40 timmar i veckan. Var fjärde jobbar mer än 56 timmar i veckan.
De flesta är nöjda eller mycket nöjda med sin livssituation på arbetet och något fler vad gäller livssituationen utanför företaget. Det kan bero på flexibiliteten i jobbet.
Tre av fem arbetar både hemifrån och på annat ställe men gränserna mellan arbete och fritid blir då inte helt tydliga.
Vi ställde frågan: "Varför har du ingen anställd i ditt företag idag? " Det vanligaste svaret är att det inte finns tillräckligt med arbete för att kunna anställa någon. Ibland behövs det extra resurser, eller säsongsanställda, men det räcker inte för att sysselsätta en medarbetare under hela året.
Vissa enmansföretagare vill helt enkelt inte växa. Ibland är verksamheten starkt knuten till företagaren som person och det går inte att sätta in någon i hans/hennes ställe. Några pekar på att det är för dyrt att anställa, att det känns riskfyllt och att de inte har några marginaler att göra en felrekrytering.
Precis som hela gruppen småföretagare, nyttjar enmansföretagarna sällan de trygghetssystem de pumpar in pengar i. Men de gör det i något större utsträckning än småföretagare med anställda. Det går inte att fullt likställa en anställd med en företagare vad gäller ansvar, och särskilt inte en enmansföretagare. Och är man som enmansföretagare sjuk finns det ingen där som kan hoppa in och driva verksamheten vidare. Detta märks genom att hälften av alla enmansföretagare uppger att de varit på jobbet då de egentligen borde legat hemma och kurerat sig.
Trots att 40 procent är med i A-kassan var det bara en procent som anmälde sig arbetslös under det senaste året.
Endast var tredje enmansföretagare har ambitionen att växa och att anställa medarbetare
Nästan två tredjedelar har stor tilltro till framtiden, och kvinnor har störst tillförsikt medan företagare med utländsk bakgrund har minst. Mer än hälften uppger att om företaget skulle gå dåligt skulle det inte bara drabba företagaren själv utan även andra som exempelvis kunder, samarbetspartners och familj.
Det här vill småföretagarna ha:
Gästbloggat av Maria Linde/Press- och informationssekreterare
Inga kommentarer finns till denna artikel.