I den jämställdhetspolitiska debatten lyfter politiker ofta fram Norges kvoteringslag, som tvingar större – ofta börsnoterade – norska aktiebolag att ha minst 40 procent av respektive kön i sina styrelser.
I praktiken handlar det om att bereda plats för fler kvinnor i styrelserna. Som en följd av lagen har antalet kvinnor i styrelserna ökat. Men när lagen granskas framkommer tydliga negativa konsekvenser för både företagen och de kvinnor som har kvoterats in.
Den norska kvoteringslagen är inget föredöme. Stick i stäv med vad som hävdas i den svenska debatten har lagen fått allvarliga konsekvenser för både företagen och kvinnorna. Det är slutsatsen i rapporten ”Kvotering - inte bara en kosmetisk reform” som Li Jansson har skrivit och som presenterades på Timbro i går.
Vid rapportpresentationen medverkade Li Jansson, pol mag i nationalekonomi och verksam på Svenskt Näringsliv, Camilla Wagner, reporter på Veckans Affärer och jag, Camilla Littorin, förbundssekreterare på FöretagarFörbundet. Debatten modererades av Maria Rankka, vd på Timbro.
När vi i Sverige diskuterar införandet av en motsvarande lagstiftning så ska vi komma ihåg att syftet är gott samt att debatten i sig är positiv. Men jag tror inte på jämställdhet genom tvång - här behövs istället en attitydförändring. Och jag tror inte heller på system där politiker är inne och lagstiftar om saker som företagen själva bestämmer om – det är ett intrång i äganderätten – och vi riskerar att få ändrade spelregler vart fjärde år.
Nej, det som behövs är en ständigt pågående debatt, attitydförändringar samt generella åtgärder som underlättar företagande – oavsett kön, etnisk bakgrund eller ålder. Hela denna fråga bottnar i vårt samhällssystem och den samhällsutveckling vi haft samt har – beroende på förd politik.
Jämställdhetsfrågan engagerar regering, opposition och riksdag. Regeringen har bedömt att det behövs en samlad strategi för jämställdhetspolitiken och därför tagit fram en skrivelse ”En jämställd arbetsmarknad – Regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet”. Arbetet ska ha följande fyra inriktningar:
1. Motverka könsuppdelningen på arbetsmarknaden och i näringslivet.
2. Främja jämställda villkor för entreprenörskap.
3. Jämställt deltagande i arbetslivet.
4. Jämställda arbetslivsvillkor.
Vid jämförelser så visar det sig att kvinnor arbetar mindre än män, kvinnor tjänar mindre och färre kvinnor innehar chefspositioner eller startar egna företag. Majoriteten av förvärvsarbetande kvinnor i Sverige arbetar inom offentlig sektor.
För att bli styrelseledamot krävs rätt utbildning och kompetens, att man varit egen företagare, gjort chefskarriär samt har långa arbetsdagar.
Vad behöver då göras istället för att införa kvotering?
För att uppnå en ökad jämställdhet krävs det reformer och generella åtgärder som ökar företagandet samt lönsamheten, minskar hemarbetet och möjliggör för fler kvinnor att arbeta lika mycket som männen genom t ex möjligheter till avdrag för hushållsnära tjänster och en mer flexibel barnomsorg samt ökad konkurrens i offentlig sektor.
Det skulle gynna tillväxten, ge fler företag och fler jobb samt en positiv samhällsutveckling oavsett kön, etnisk bakgrund eller ålder.
Inga kommentarer finns till denna artikel.