29 mars 2010

Angående avtal och enmansföretagare

Det ringde en nybliven medlem idag som är egenföretagare i skogsbranschen. Han är mycket upprörd över arbetstagardefinitionen i paragraf 3 i skogsavtalet (kollektivavtal som nu håller på och omförhandlas).

Skogs och lantbruksarbetsgivarna vill ha bort paragrafen som hindrar enmansföretagare från att ta uppdrag. Det är bra!

Definitionen går ut på att den som utför manuella eller motormanuella arbeten i skogen ska räknas som arbetstagare i förhållande till arbetsgivaren. Det här betyder att enmansföretagare inte får ta jobb i skogen om uppdragsgivaren är medlem i SLA (skogs och lantbruksarbetsgivarna).

För skogföretagare med anställda är det fritt fram att ta uppdrag. Facket säger nej (GS – facket för skogs, trä och grafisk bransch) till en ändring.

De argument som förs fram för ett avskaffande är att det är en regionalpolitisk fråga och att utländsk arbetskraft tas in istället.

Det här är det enda avtalet där det finns en sådan regel!

FöretagarFörbundet har tillskrivit arbetsmarknadens parter och bett dem ta särskilda hänsyn till småföretagen.

Jag tycker det är en märklig attityd till landets alla småföretagare utan anställda eller så handlar det om dålig kunskap eller både ock!.

Som enmansföretagare kan du ju inte gärna sluta avtal med dig själv! Och per automatik blir du då utestängd från att ta uppdrag och därigenom klara din egen försörjning. Allt för att skydda de företag som har anställda och som inte använder sig av utländsk arbetskraft.

Ur ett regionalpolitiskt perspektiv borde det vara ytterst väsentligt att de som bor på en ort också kan verka där - oavsett om man är företagare eller anställd.

Det finns fler liknande exempel - ovanstående medlem är alltså inte ett undantag.