Ägandet och ansvaret i småföretagen

Politikernas hemmabana är att prata om skatter och fördelning av välfärden. Här är de hemma och kan röra sig som fisken i vattnet.

Fördelen är också att allt går att bevisa - oavsett vilken väg man väljer eller vad man vill ta sig för.

Jobbskatteavdraget borde väl kanske vara den bästa innovationen på senare tid, att det skall bli mer pengar över för den som arbetar, men trots detta så verkar ingen vilja kännas vid det vid lönerörelsen, där skall det maxas åt andra hållet.

Skillnaden mellan stora företag och små företag är något som politikerna gärna undviker. Helt rätt är att det skiljer i det mesta, från ställföreträdaransvar till skatten för den som hellre äger via börsen.

Det behövs absolut en mycket större debatt om småföretagens villkor.

Inte minst just ägandet och ansvaret.

Listan är lång på de som vill öka ansvaret och kontrollen av småföretagaren så det är inte konstigt att exempelvis generationsskiftesproblematiken kanske förblir olöst. Det råder en akut brist på de som vill axla ansvaret och möjligheterna och bli företagare. Kort sagt, villkoren är för dåliga.

Här kommer också politikernas dilemma. Hur skall man hantera och klara samt ge tydliga villkor och omständigheter i de små företagen, om man inte har egen erfarenhet? En mycket besvärande omständighet är att ägandet är så tydligt.

Det är vanliga människor som äger och driver företag. Skall vanliga människor i denna grupp få förbättringar bara för att de driver företag?

Så; helt rätt analys om politiker: de stannar på ”hemmaplan” dvs skatter i första hand. Rätt analys om företagande: de stora gynnas och de små glöms bort.

Färdriktningen blir alltså helt fel utifrån samhällets långsiktiga behov.

Kanske företagarna skulle få bonusröstsedlar? Låt det spegla samhällsnyttan som uppstår om vi får fler anställda i privat sektor. Kanske 10 röster extra per anställd för de 10 första? Friskt vågat…

Gästbloggare Per Lidström, förbundsordförande

BESTÄLL HÄR

På gång