27 augusti 2010

Den svenska jobbpolitiken

Jag närvarade idag på SNS konferens om arbetsmarknaden. Mycket av det som diskuterades rörde frågan om hur arbetslösheten eller utanförskapet ska minskas, hur man mäter det och om det har minskat. De två sista frågeställningarna lämnar jag därhän, men vill lägga desto mer fokus på problemet med hur människor som inte har arbete och vill arbeta ska kunna börja arbeta.

Det är därvid viktigt att inledningsvis konstatera att hönan kommer före ägget i den bemärkelsen att det behövs en politik för företagande för att arbetstillfällen ska kunna skapas. Det är därför viktigt att konstatera att företagande är ett allmänintresse. Utan företag som anställer – inga arbetstillfällen.

Satsningen på sänkt restaurangmoms diskuterades, inte alltid med positiva ordalag från forskningshåll. En sådan satsning är enligt min mening inte fel. Antalet arbetade timmar i samhället, av användarna – de som köper tjänsten, kommer inte att öka vilket är effekten med t.ex. RUT-avdraget. Men jag ser ändå tre bra argument för att sänka den. Av dessa fungerar åtminstone två absolut som konjunktursvängare.

Det första argumentet innebär att göra momssystemet mer rationellt. Att betala olika mycket i moms beroende på om kaffet tas med eller om det dricks på plats är bara logiskt i teorin. I praktiken blir det olika momssatser beroende på var du sätter dig. Ändringen medför inte att momssystemet blir krångligare. Tillämpningsproblemen med moms rör väldigt sällan vilken momssats som ska användas. Argument nummer två är att antalet svartarbeten kommer att minska samtidigt som det totala antalet arbetstillfällen i branschen kommer att öka. Människors förtroende för skattesystemet ökar dessutom. Det sista argumentet är att sänkningen kommer att göra människor gladare; vikten av psykologi i konjunktursvängningar ska inte underskattas. Är vi gladare konsumerar vi mer.

Det finns dock enligt mig en solklar lösning på hur fler ska kunna få arbete och det är att satsa på småföretagen generellt. Som vi sett under de senaste 10-15 åren har i stort sett alla nya arbetstillfällen skapats i den kategorin företag. Att företagande är ett allmänintresse hindrar dock inte att särskilt riktade satsningar behövs för att rätt effekt ska kunna uppnås. Arbetsgivaravgifterna behöver sänkas för den minsta kategorin företag och medfinansieringen i sjukförsäkringen behöver tas bort. Dessa hinder tas ständigt upp som de största tillväxthämmarna hos företag med upp till 10 anställda.

Som FöretagarFörbundet länge har påpekat är det inte nödvändigt att samma regler och restriktioner som gäller för L.M. Ericsson även ska gälla för Annas hårklipp, läs mer här.

Gästbloggat av Marcus Gränsmark,

Näringspolitisk sekreterare