Det ringde en nybliven medlem idag som är egenföretagare i skogsbranschen. Han är mycket upprörd över arbetstagardefinitionen i paragraf 3 i skogsavtalet (kollektivavtal som nu håller på och omförhandlas).
Skogs och lantbruksarbetsgivarna vill ha bort paragrafen som hindrar enmansföretagare från att ta uppdrag. Det är bra!
Definitionen går ut på att den som utför manuella eller motormanuella arbeten i skogen ska räknas som arbetstagare i förhållande till arbetsgivaren. Det här betyder att enmansföretagare inte får ta jobb i skogen om uppdragsgivaren är medlem i SLA (skogs och lantbruksarbetsgivarna).
För skogföretagare med anställda är det fritt fram att ta uppdrag. Facket säger nej (GS – facket för skogs, trä och grafisk bransch) till en ändring.
De argument som förs fram för ett avskaffande är att det är en regionalpolitisk fråga och att utländsk arbetskraft tas in istället.
Det här är det enda avtalet där det finns en sådan regel!
FöretagarFörbundet har tillskrivit arbetsmarknadens parter och bett dem ta särskilda hänsyn till småföretagen.
Jag tycker det är en märklig attityd till landets alla småföretagare utan anställda eller så handlar det om dålig kunskap eller både ock!.
Som enmansföretagare kan du ju inte gärna sluta avtal med dig själv! Och per automatik blir du då utestängd från att ta uppdrag och därigenom klara din egen försörjning. Allt för att skydda de företag som har anställda och som inte använder sig av utländsk arbetskraft.
Ur ett regionalpolitiskt perspektiv borde det vara ytterst väsentligt att de som bor på en ort också kan verka där - oavsett om man är företagare eller anställd.
Det finns fler liknande exempel - ovanstående medlem är alltså inte ett undantag.
För ett tag sedan fick jag följande historia av en av våra medlemmar.
Medlemmen driver en butik i Falköping. Sitt kära Falköping där han tillbringade trygga sommarlov hos sin mormor. Falköping var själva sinnebilden för småstadsidyllen och sommar. Falköping var i högsta grad en stad med levande handel.
Nu funderar han mycket på vad som hänt. Varför så många butikslokaler står tomma?
Plötsligt stod det klart! I Falköpings Tidningar läste han att man från kommunledningen vill förbjuda "trottoarpratare". Här spårar man en fientlig och okunnig inställning mot handel. Kära kommunledning: Tror ni inte att handel tillför Falköping något?
I hans fall, som är en erfaren handlare, betyder en så enkel åtgärd som trottoarskyltar, 20 procent ökad handel. Man måste låta butikerna leva!
Man har dessutom plockat bort ett antal viktiga parkeringsplatser utmed Järnvägsgatan. Varje P-plats, i anslutning till handel, är värd 2 miljoner kr per år i omsättning. Tar man bort 15 platser så tappar Falköping totalt 30 miljoner. Vad detta betyder i minskade skatteintäkter kan man lätt räkna ut.
Falköping! Vakna upp! Kommunpolitiker - besök gärna en stad som har klart för sig vad handel betyder för en stad - en stad som har ett levande centrum utan en enda tom butikslokal t ex Kristianstad, manar han.
Efter denna resa kommer ni förhoppningsvis att ha fått en "aha-upplevelse" och inse vad levande handel betyder för en stad.
Jag tycker denna berättelse lika gärna kunde handla om någon annan mindre stad i Sverige. Vi måste inse att politikers uppgift är att skapa bästa möjliga förutsättningar för småföretagare och företagande. Och det gäller även lokalpolitiker och kommunledningar!
Det är småföretagarna som bygger samhället samt svarar för en stor del av kommunens skatteintäkter. Förstår man inte det sambandet så kanske man inte ska satsa på politik...........
Läser i dagens tidningar att Skatteverket befarar mer skattefiffel på grund av slopad revisionsplikt för de minsta företagen. Både medvetet, och inte minst omedvetet, säger Skatteverkets rättschef Vilhelm Andersson.
Skatteverket har varit emot förslaget från början.
Skatteverket räknar nu med mer jobb. Kostnaden för att genomföra förslaget beräknas till 1,3 miljarder kronor.
I ledaren i Dagens Industri står det bland annat följande: ”Här är en reform som beräknas kosta 1,3 miljarder kronor i minskade skatteintäkter – utan att någon skatt har sänkts. Finansdepartementet räknar alltså med att företagarna ska skattefuska – medvetet eller omedvetet – i den storleksordningen. Och 1,1 miljarder kronor av det bortfallet ska finansieras inom bolagssektorn med höjd stämpelskatt och höjd fastighetsskatt på vattenkraft.
Företagssektorn ska alltså finansiera ett förväntat skattefusk. Det avslöjar en märklig syn på företagare, revisorer och på statens budgetprinciper.”
Jag tycker att det är ytterst oroande med den syn på småföretag och företagande som Finansdepartementet och Skatteverket verkar ge uttryck för. Man utgår från att det kommer att bli mer skattefiffel och fel – om än omedvetna. Dessutom ”straffas” medvetna och omedvetna fel lika.
Revisorerna har varit Skatteverkets förlängda kontrollerande arm.
Har Sverige fostrat generationer av tjänstemän med en sådan syn? Där man utgår ifrån att människor är ”onda”, vill smita undan skatt, vill göra fel? Svaret är ja. Vad innebär det för vår värdegrund och bemötandet? Måste systemen utgå från de få som är oärliga? Det belastar alla de som faktiskt är ärliga.
För privatpersoner har vi den allmänna självdeklarationen. Miljoner svenskar gör sin egen deklaration varje år. Även småföretagare är människor.
Jag tycker vi ska utgå från att människan – som privatperson eller småföretagare – vill göra rätt för sig. Sedan kan verket granska de som man misstänker gör medvetna fel – precis på samma sätt som man granskar privatpersoner. Och ge de som gör omedvetna fel, en chans att rätta till dem.
Vi har ett gemensamt intresse av att få in skatt för att kunna betala för våra gemensamma åtaganden. Vi har också ett intresse av att det inte sker osund konkurrens genom svartarbete.
Men ska vi få en respekt för vårt skattesystem så måste det dels upplevas som rimligt dvs att du får valuta för pengarna, dels bygga på tillit och förtroende – inte misstänksamhet och paragrafrytteri samt straff och en grundsyn som bottnar i att alla är misstänkta skattefifflare!
Vill man vara elak så kan man kanske säga ”att av sig själv, känner man andra”. Skatteverket har trots alla sina experter, skatterevisorer m fl, en anställd som under flera år förskingrat 120 miljoner kronor. Man har också bedrivit en verksamhet som nu verkar gå med 400 miljoner kronor i förlust. Samtidigt jagar man småföretagare med blåslampa även om det omedvetna felet inte inneburit en enda skattekrona i förlust! Är det rim och reson? Kan man få respekt för systemen på det sättet?
Nu slopas revisionsplikten!
Idag presenterade näringsminister Maud Olofsson och justitieminister Beatrice Ask regeringens förslag om slopad revisionsplikt för små aktiebolag som träder i kraft 1 november. Det kommer att beröra cirka 250 000 småföretag dvs 72 procent av aktiebolagen i landet. Och småföretagen kommer att spara cirka 2,5 miljarder kronor på reformen.
FöretagarFörbundet har länge stridit för ett slopande av revisionsplikten och det ingår också i vårt Handlingsprogram där vi vill se särskilda Småbolagsregler.
Det är fantastiskt att denna regelförenkling nu kommer. Det kommer att innebära stora kostnadsbesparingar för de minsta företagen. Och det innebär att man som liten företagare själv aktivt kan välja om man vill ha revision eller ej. Självklart kommer många småföretag att vilja ha olika tjänster t ex revision, även i framtiden men nu kommer man att kunna välja vad man vill betala för.
En viktig avreglering och nu hoppas vi att Skatteverket inte inför krångliga regler som motarbetar regeringens ambition dvs att minska regelkrånglet och kostnaderna för de minsta företagen.
I går var en av förbundets medlemmar, Kristofer von Betzeen, på ett dialogmöte med Maud Olofsson och företrädare för myndigheter, branschorganisationer och företag om ett grönare näringsliv.
Näringsministern höll en kort introduktion där hon beskrev sin uppskattning för denna samarbetsform, där näringsliv och regering kan ha öppna och raka samtal i dessa viktiga frågor. Därefter höll Volvos VD Leif Johansson, Henrik Bushke, VD E.O.N, Leif Brodén, VD Södra, Billy Johansson VD Seabased (innovativt företag inom kraft från havsvågor) samt Edward Jobson från Volvo Bussarkorta inpass om hur näringsliv och det offentliga kan förbättra samarbetet kring innovationer, ny teknik och produktutveckling.
Kontentan var att mycket fungerar bra och smidigt idag, med tex. Vinnova, Energimyndigheten etc. men att det behövs mycket mer gemensamma krafter för att få full utväxling på de medel som kan hämtas från EU.
En brist som påpekades är att handläggningstiderna för olika sorts tillståndsprövning är alldeles för lång – flera år i många fall.
Efter detta var det fri diskussion som i många stycken var en fortsättning på de ganska teknik- och processinriktade ämnen som tagits upp. Småföretagarperspektivet fanns faktiskt med även när t ex Leif Johansson och andra ”storföretagare” pratade, vilket visar att småföretagen ses som en resurs. Ett intressant inlägg var en idé om samverkan mellan små och stora företag när det kommer till avancerade utvecklingsprojekt – att stora företag kan fungera som lokomotiv för de små.
Eftersom hela diskussionen varit helt inriktad på produktutveckling och teknik tog Kristofer upp att vi inte får glömma hela tjänstesektorn – dels startas de flesta nya företag inom tjänstesektorn och dels är det en betydande del av hela näringslivet.
För att konkretisera tog han ett exempel från turistnäringen, som i Sverige står för ca 10 % av de totala koldioxidutsläppen – jämfört med ca 5 % i snitt i resten av världen. Till stor del beror detta på att vi flyger utomlands i mycket högre grad än andra – hela 20 miljoner utlandsflygresor gjordes i Sverige förra året.
Det är orimligt att den inhemska besöksnäringen är extremt högt beskattad, med t ex hög restaurangmoms, höga arbetsgivaravgifter etc medan utlandsturism skattegynnas redan på flygplatsen i taxfreebutiken.
Att skapa ett företagar- och turistklimat som gynnar inhemskt resande är inte bara en sällsynt effektiv miljö- och klimatinvestering, det är också ett av de bästa sätten vi på ett snabbt och enkelt sätt kan skapa nya jobb, nya företag och tillväxt hos tiotusentals småföretagare.
Kloka synpunkter från en av våra medlemmar!
Det finns oerhört mycket att göra för att stimulera både företagande, tillväxt och ett grönare näringsliv. Och det är ett bra initiativ från näringsminister maud Olofsson att bjuda in till denna typ av dialogmöten. Det leder till nytänk och framsteg.
”Alla” var där - på Tillväxtdagarna i Åredalen 2010 som anordnades av Sparbankerna och Swedbank, den 19 – 20 mars.
Det har varit fullspäckade dagar med ett 20-tal intressanta seminarier, talare och diskussioner samt inte minst möten.
Det som diskuterades var lokal och regional hållbar tillväxt, entreprenörskap och företagsamhet med fokus på frågor kring ”morgondagens arbetsmarknad”.
Var finns de nya jobben när industrin inte återanställer och den offentliga sektorn inte längre växer, hur ser framtidens exportindustri ut, hur får vi fler företag att vilja växa och hur ser vi till att dagens unga passar in i denna framtid?
Själv var jag med i två paneler, ”Att arbeta lokalt mot ungdomsarbetslösheten” och ”Så får vi fler unga entreprenörer”.
Vi behöver fler unga entreprenörer som tar vid i framtiden men det vi behöver främst är företagsamma människor – oavsett om du blir företagare eller anställd. I skolans mål står det t ex att våra barn och ungdomar ska vara ”anställningsbara”. Det måste i framtiden vara ett lika naturligt val att bli företagare som att bli anställd.
Vi kan inte isolera det lokala/regionala från det nationella. Mycket arbete, idéer och kraft läggs ner på lokalt och regionalt plan men om det inte finns nationella regelverk, lagar och system som stöttar, möjliggör samt underlättar – så spelar det nästan ingen roll hur mycket fotarbete som görs. Det krävs nationella beslut.
Mycket av våra problem handlar om attityden till företagande och arbete. Vi har haft en övertro på stordrift och vi har inte sett småföretagens betydelse för samhällsbyggandet, servicen och den lokala infrastrukturen. Det är småföretagen som gör att vår vardag fungerar och det är där som jobben har kommit när storföretagen lagt ner.
Synen på arbete har varit att vissa jobb är ”fina” medan andra ansetts mindre ”fina” och "handens kunnande" har inte varit lika högt värderat som hjärnans.
Vi måste i framtiden satsa på att utbilda unga och studenter i att bli företagsamma – inte bara anställningsbara.
Och vi måste utbilda våra unga – oavsett linje i skolan – i hur det är att vara och bli företagare och driva företag.
Praktikplatser och lärlingsutbildningar måste fram i nära samarbete med de lokala företagen samt möta företagens framtida behov. Här måste arbetsmarknadens parter ta sitt fulla ansvar för att minska ungdomsarbetslösheten samt ta hänsyn till småföretagens situation.
Incitamenten till att starta, äga, driva och utveckla företag måste förstärkas genom att det blir enklare, mer lönsamt och mindre riskfyllt.
Den typiska unga generationen småföretagare (FöretagarFörbundets undersökning) är inte ett snabbväxande, mobilt medieföretag i Stockholms innerstad. Utan det handlar främst om personer med praktiska utbildningar som startar tjänsteföretag med stark lokal anknytning t ex frisör, grävmaskinist, åkare, kaféägare eller kanske städare.
Många akademiker som driver kunskapsföretag väljer ofta att starta företag senare i livet.
För att våra unga småföretagare ska orka fortsätta, bli fler och starkare måste vi möta deras behov och här handlar det i första hand inte om frågor som internationalisering, forskning och utveckling eller införande av euro!
Det handlar istället om tre mycket tydliga behov:
1) Sänkta skatter som moms, arbetsgivaravgifter och källskatter
2) Minskad byråkrati och förenklade myndighetskontakter
3) Enklare regler för att anställa – ta bort turordningsreglerna i Las för företag med upp till 10 anställda och modernisera arbetsrätten
Det är generella behov för landets drygt 900 000 registrerade småföretagare (0 – 9 anställda). Men hindren upplevs kanske som ännu tuffare när man är ung och nystartad.
Dessutom borde Sverige inrätta ett Entreprenörskonto samt införa skatteavdrag för investeringar i småföretag. Finansieringen måste bli enklare och därför måste uppbyggandet av eget kapital underlättas.
”Om det ännu är någon som tror på myten att socialdemokraterna värnar om småföretagen så är det hög tid att punktera den illusionen. I Europaparlamentet röstar de i veckan för att behålla krångliga, onödiga och dyra regler för revision”. Det skriver Europaparlamentariker Cecilia Wikström (FP) på Europaportalen.se
”EU vill att småföretag ska slippa göra årsbokslut. Förslaget som Folkpartiet vurmar för är illa utrett, kritiserat av småföretagarorganisationer och skulle sannolikt öka bördorna på företagen. Därför sade vi nej till förslaget”. Det skriver Göran Färm (S) och Olle Ludvigsson (S) i replik till Cecilia Wikström (FP).
Det är bara Malta och Sverige inom hela EU som har kvar revisionsplikten för små aktiebolag. Det innebär att svenska småföretag har en klar nackdel i den internationella konkurrensen. Revision är en betydande kostnad för ett litet företag – en av de större regelkostnaderna.
Med slopad revisionsplikt får småföretagen kvar mer pengar kvar för utdelning till ägare, till att stärka det egna kapitalet, de anställdas löner eller till att köpa rådgivningstjänster för sin affärsutveckling. Det gynnar såväl företagare som anställda. Även om de flesta småföretag även i framtiden kommer att köpa revisionstjänster kommer en avskaffad revisionsplikt att betyda ett bättre och billigare tjänsteutbud inom redovisning och revision.
I en undersökning som Svenskt Näringsliv lät professorerna Per Thorell och Claes Norberg från Ernst & Young respektive Lunds Universitet genomföra (2006), visar det sig att det saknas tillräckligt starka bevis för att hävda revisionspliktens fördelar gentemot dess kostnader. Forskarna hävdar dessutom att det inte finns några bevis för att eko-brotten skulle öka om revisionsplikten avskaffas.
Sammantaget visar detta att det inte finns något förnuftigt argument överhuvudtaget för att de minsta företagen i Sverige ska ha revision.
FöretagarFörbundet vill att regeringen tar bort revisionsplikten för småföretag (upp till nio anställda), förenklar för de övriga och ökar på det sättet tillväxten för småföretagen och hela Sverige.
Malin Siwe skriver på ledarsidan i Dagens Nyheter idag att med EU-fonderna har vi fått en ny stor yrkesgrupp, de energiska och initiativrika bidragsentreprenörerna. Om de använde sin energi till att starta företag själva skulle flera av dem bli lyckosamma företagare.
Som ett exempel på bidragsentreprenörer skriver Malin Siwe om Joyce Kimwaga Lundin, som i förra veckan utnämndes till årets entreprenör av Veckans Affärer. Malin Siwe menar att Joyce Kimwaga Lundin inte är entreprenör i den mening vi använt ordet i samtidssvenskan under senare år - som en beteckning för en person som startar företag, anställer folk, växer, krymper, startar på ny kula och lyckas igen på marknaden. Joyce har bland annat startat Mikrofinansieringsinstitutet i Katrineholm.
Ordet entreprenör, enligt samtidssvenskan, är ett ord som används fel, anser jag. Det är ett ord som begränsar det som sker omkring oss och som enbart bekräftar de som lyckas i den bemärkelsen att de bygger bolag och växer. Även om vi tillåter att man kan misslyckas ibland.
Av Sveriges nästan 950 000 registrerade företag utgörs hela 96 procent av småföretag med färre än tio anställda. Närmare en fjärdedel av dessa är enmansföretag och en fjärdedel av småföretagarna är kvinnor. En av sex småföretagare har utländsk bakgrund, vilket stämmer väl överens med genomsnittet för hela den svenska befolkningen.
Småföretagarna finns spridda över hela landet och det är dessa företag som bygger det lokala samhället. De levererar varor och tjänster till privatpersoner, andra företag och offentlig sektor. Och de sysselsätter omkring en miljon människor.
I Sverige har vi har haft fokus på storföretagen och sett ner på solo- och småföretagarna i decennier. Men vi hade inte haft några storföretag utan de små. Alla har startat som små och tack vare företagsamma personer – inte nödvändigtvis entreprenörer. Och man försörjer sig själv.
Enligt Wikipedia betyder ordet Entreprenör följande: ”En entreprenör är ett begrepp för en företagsam person, ofta i betydelsen företagsgrundare. I vidare bemärkelse används termen om en person som är drivande och arbetar hårt för att nå framgång.
Entreprenörskap kan definieras som "förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter". Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. En entreprenör skapar nya affärsverksamheter och organiserar marknaden på ett nytt sätt.”
Denna definition menar jag är den rätta och i denna bemärkelse är Joyce Kimwaga Lundin en verklig entreprenör som har initierat och startat Mikrofinansieringsinstitutet samt också lyckats med att hämta tillbaka en del av de pengar vi betalat till EU. Nu kommer pengarna till nytta i vårt land.
Mikrofinansieringsinstitutet vänder sig till kvinnor som vill starta eller utveckla sina nystartade företag men saknar extern finansiering för att de inte har bankrelationer, saknar kredithistoria, materiell säkerhet, har osäker inkomst för att de är visstidsanställda, arbetslösa eller nyanlända till Sverige. Institutet bedriver uppsökande verksamhet - är där invandrare befinner sig.
Institutet betraktar alla affärsidéer som goda. Udda affärsidéer kan bli innovationer. Några har fått patent. Det handlar om att få bekräftelse på att jag är någon; jag vill, jag kan, jag duger! Att ha egen försörjning – det är livskvalité!
Det är dyrt för samhället att ha människor som går på socialbidrag och använder arbetslöshetsförsäkring. Att förverkliga drömmar och idéer är väldigt billigt ur ett samhälleligt perspektiv. Det är rätt, riktigt och effektivt.
Mikrofinansinstitutet arbetar för ökad sysselsättning, ekonomisk och social integration och syftar till att sträcka ut finansiella tjänster till grupper som inte har tillgång till finansiering för att starta eller utveckla eget företag. Är inte detta entreprenörskap?
Alla ska inte bli eller vill inte bli företagare eller entreprenörer. Vi kan idag inte säga vilket företag eller vilken idé som är morgondagens succé eller storföretag.
Det Sverige behöver är fler företagsamma människor som Joyce och hennes kollegor – oavsett om vi blir företagare eller är anställda. Och vi behöver bättre villkor och möjligheter för att starta, äga och driva företag.
Jag har idag haft ett långt samtal med en småföretagare som drabbats mycket hårt efter en skatterevision genomförd av Skatteverket. Denna revision och dess följder hotar att ödelägga hans verksamhet och hela hans, hans frus och lille sons liv. Småföretagaren riskerar nu att dessutom behöva lämna gården som gått i arv i generationer.
Det företagaren berättade var att kontrollinsatser till kostnader som kan räknas i hundratusentals kronor sätts in, för att avslöja formella momsredovisningsfel som lett till att staten förlorat noll kronor.
Är Skatteverkets resurser obegränsade när sådana summor kan satsas på "nollkronorsfel"? frågar han.
I en proposition sedan förra mandatperioden kan man läsa "skatteverkets resurser skall inriktas mot väsentligheter".
"Väsentlighet" enligt Skatteverkets tolkning är uppenbarligen när man kan plocka företagaren på skattetillägg på rent administrativa grunder trots att ingen skatt undanhållits statskassan, avslutar denne småföretagare samtalet.
Rättssäkerhet i skatteprocesser borde vara självklart men alltför många småföretagare vittnar om att man istället känner sig maktlös, utsatt, förföljd samt saknar resurser att bevisa att man faktiskt är oskyldig. I många fall väljer man att inte kämpa utan betalar - trots att man vet att det är fel. Men kostnaden för att driva en process kan vara skyhögt högre, än beslutet från Skatteverket.
Det här vill FöretagarFörbundet förändra
Det finns stora brister i rättssäkerheten för företagare när det gäller skatteområdet.
Varje år drivs ett antal företag i konkurs på felaktiga grunder. Att försöka få rätt mot Skatteverket är ofta en komplicerad, kostsam och tidsödande process. Rättsäkerheten för företagare måste stärkas.
FöretagarFörbundets förslag
• Skattereglerna för företagare bör ses över så att de blir enklare och mer precisa.
• Bevisfrågor i skatteprocessen bör jämföras med beviskraven inom straffrätten.
• Anstånd med betalning av skatt ska beviljas automatiskt vid överklagande.
• Möjligheterna att påföra skattetillägg bör begränsas.
• Regler för generösare ersättning för ombudskostnader i skatteprocesser.
Lena Ek, (C), EU-parlamentariker, skrev igår på sin blogg att hon just har röstat om en rapport som rör revision för företag samt att hon jobbat för att företag med färre än 10 anställda ska slippa automatiskt revisionsplikt. Lena Ek vann voteringen!
Ett likadant förslag är på väg fram i det svenska regeringskansliet men det har legat stilla på finansen ett bra tag nu. Lena skriver: Fattar inte att inte FR och FöretagarFörbundet trycker på hårdare?!?
FöretagarFörbundet har drivit på hårt för att få slopad revisionsplikt för småföretag i Sverige. Nu senast gick vi ut med en debattartikel tillsammans med Mikael Carlson, förbundsordförande, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund.
Slopandet av revisionsplikten ingår i vårt Handlingsprogram med 21 konkreta förslag till ett bättre företagsklimat.
EU öppnar nu upp för undantag från att upprätta årsredovisning i mikroföretag. Det tycker vi är bra!
Det är oerhört glädjande att nu även Sverige är på väg att vidta återgärder som underlättar småföretagandet. Vi väntar bara på beslutet.
