Igår kom vi hem från ett dygn på Östersjön. Vi var med och sponsrade Kvinnor i fören som genomfördes för tredje året i rad. Nästan 200 företagsamma kvinnor och män hade samlats för att nätverka och lyssna på inspirerande och lärorika föredrag under 24 timmar. Camilla Littorin hade en timme till förfogande att besvara frågor som; vilka är småföretagarna? Hur ser de ut? Vilka drivkrafter har de? Vilka möjligheter och hinder har man som småföretagare? Vilken betydelse för samhällsutvecklingen har våra vardagshjältar? Svaren hittar du i våra lättillgänliga rapporter.
Helene Andersson, som driver företager Singelfestival, har verkligen lyckats med sitt koncept Kvinnor i fören. Hon lyckas samla en väldig blandning av unga och äldre, kvinnor och män, grisbönder och IT-konsulter. Det enda de har gemensamt är att de är småföretagare som brinner för sitt företagande.
I vår undersökning Hur får vi fler företag som drivs av kvinnor, hittar vi knappt någon som helst skillnad mellan kvinnor och män vad gäller hur man ser på och hur man driver ett företag. Man kan undra; behövs det verkligen specialinsatser för kvinnor som driver företag? Behöver de mer "hjälp" och inspiration än män som är företagare? Nej, svarar vi på den frågan.Vi tror att samhället i långa loppet tjänar på att ta hänsyn till hela småföretagargruppen istället för att fokusera på kön, etnicitet, ålder eller bransch. Hela företagargruppen måste få en tryggare situation än de har idag!
Däremot finns det ett par önskemål från företagarkvinnor i våra undersökningar som inte kan ignoreras; kvinnor efterfrågar fler kvinnliga rådgivare, bättre trygghetssystem samt fler nätverksplattformer. För det går inte att helt bortse från att det finns strukturer som påverkar att det endast är 25 procent av landets småföretagare som är kvinnor. Och Kvinnor i fören är en alldeles strålande nätverksplattform som möjligtvis kan öka den siffran. Och det stödjer vi naturligtvis!
Gästbloggat av Maria Linde/ Press- och informationssekreterare.
Debatten går hög om ROT och RUT och nu kommer RIT!
Näringsminister Maud Olofsson var igår i Uppsala, på Drivhuset, en plats som hjälper högskole- och universitetsstudenter att starta och driva företag.
Mängder av nya affärsmöjligheter kan uppstå om förslaget om att göra IT-support till en hushållsnära tjänst går igenom.
Och jag skulle vara en av de första att köpa mig den tjänsten!
Alla dessa tjänster underlättar vardagen för oss. Dessutom ger det människor en möjlighet att starta företag, hitta nya affärsmöjligheter, få arbete samt genom eget arbete försörja sig och man betalar skatt. På det sättet bidrar vi till samhällsbyggandet och utvecklingen samt våra gemensamma resurser kan användas till de som verkligen behöver det samt till sådant som vi alla anser ska finnas i ett välutvecklat samhälle som vård, skola och omsorg.
En annan faktor som alltför sällan kommer fram i debatten, tycker jag, är att alla dessa tusentals människor som nu får vita jobb och inte längre är hänvisade till svartjobb, faktiskt kommer in i våra trygghetssystem. Man omfattas då av sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen, A-kassa och man får en pensionsgrundande inkomst mm.
Och man kan också fråga sig varför vi haft en sådan omfattande svart marknad inom dessa områden. Jag tror det beror på ett av världens högsta skattetryck, både på privatpersoner och företag. De flesta människor har helt enkelt inte haft ekonomiska möjligheterna tidigare att köpa dessa tjänster vitt.
Enligt en ny undersökning från Svenskt Näringsliv anser 67 procent av svenskarna att avdrag för hushållsnära tjänster underlättar vardagen för barnfamiljer så att föräldrarna kan spendera mer tid med sina barn.
En majoritet, 60 procent, anser också att avdraget underlättar för kvinnor som vill göra karriär.
Hur kan man vara emot det?
I den jämställdhetspolitiska debatten lyfter politiker ofta fram Norges kvoteringslag, som tvingar större – ofta börsnoterade – norska aktiebolag att ha minst 40 procent av respektive kön i sina styrelser.
I praktiken handlar det om att bereda plats för fler kvinnor i styrelserna. Som en följd av lagen har antalet kvinnor i styrelserna ökat. Men när lagen granskas framkommer tydliga negativa konsekvenser för både företagen och de kvinnor som har kvoterats in.
Den norska kvoteringslagen är inget föredöme. Stick i stäv med vad som hävdas i den svenska debatten har lagen fått allvarliga konsekvenser för både företagen och kvinnorna. Det är slutsatsen i rapporten ”Kvotering - inte bara en kosmetisk reform” som Li Jansson har skrivit och som presenterades på Timbro i går.
Vid rapportpresentationen medverkade Li Jansson, pol mag i nationalekonomi och verksam på Svenskt Näringsliv, Camilla Wagner, reporter på Veckans Affärer och jag, Camilla Littorin, förbundssekreterare på FöretagarFörbundet. Debatten modererades av Maria Rankka, vd på Timbro.
När vi i Sverige diskuterar införandet av en motsvarande lagstiftning så ska vi komma ihåg att syftet är gott samt att debatten i sig är positiv. Men jag tror inte på jämställdhet genom tvång - här behövs istället en attitydförändring. Och jag tror inte heller på system där politiker är inne och lagstiftar om saker som företagen själva bestämmer om – det är ett intrång i äganderätten – och vi riskerar att få ändrade spelregler vart fjärde år.
Nej, det som behövs är en ständigt pågående debatt, attitydförändringar samt generella åtgärder som underlättar företagande – oavsett kön, etnisk bakgrund eller ålder. Hela denna fråga bottnar i vårt samhällssystem och den samhällsutveckling vi haft samt har – beroende på förd politik.
Jämställdhetsfrågan engagerar regering, opposition och riksdag. Regeringen har bedömt att det behövs en samlad strategi för jämställdhetspolitiken och därför tagit fram en skrivelse ”En jämställd arbetsmarknad – Regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet”. Arbetet ska ha följande fyra inriktningar:
1. Motverka könsuppdelningen på arbetsmarknaden och i näringslivet.
2. Främja jämställda villkor för entreprenörskap.
3. Jämställt deltagande i arbetslivet.
4. Jämställda arbetslivsvillkor.
Vid jämförelser så visar det sig att kvinnor arbetar mindre än män, kvinnor tjänar mindre och färre kvinnor innehar chefspositioner eller startar egna företag. Majoriteten av förvärvsarbetande kvinnor i Sverige arbetar inom offentlig sektor.
För att bli styrelseledamot krävs rätt utbildning och kompetens, att man varit egen företagare, gjort chefskarriär samt har långa arbetsdagar.
Vad behöver då göras istället för att införa kvotering?
För att uppnå en ökad jämställdhet krävs det reformer och generella åtgärder som ökar företagandet samt lönsamheten, minskar hemarbetet och möjliggör för fler kvinnor att arbeta lika mycket som männen genom t ex möjligheter till avdrag för hushållsnära tjänster och en mer flexibel barnomsorg samt ökad konkurrens i offentlig sektor.
Det skulle gynna tillväxten, ge fler företag och fler jobb samt en positiv samhällsutveckling oavsett kön, etnisk bakgrund eller ålder.
På GP Debatt, 2 mars, skriver Björn O Nilsson, Göran Arvidsson och Thomas Malmer, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, att nya jobb inte skapas på Arbetsförmedlingen. De uppstår i företag som växer. Det är därför dags att Sverige kraftsamlar för att skapa en nationell strategi för att ta fram fler innovationer. De är nyckeln till en livskraftig tillväxt.
Hemligheten bakom livskraftig tillväxt heter innovation – förnyelse. Innovation är mycket mer än uppfinningar och ny teknik. Det kan handla om nya varor och tjänster, förbättrade sätt att producera och leverera, effektivare organisationer och banbrytande affärsmodeller. Det kan gälla musik på nätet, platta paket, unik design, smarta logistiklösningar eller nya sätt att bota sjukdomar.
Sverige har ett starkt näringsliv, en välutbildad befolkning och en bra offentlig förvaltning. Vi hör också till de mest innovativa länderna i världen, men vi lyckas inte omsätta detta i tillräcklig utsträckning till affärsidéer och nya företag.
Vi behöver bättre villkor och möjligheter för att framtidens kunskapsföretag ska bildas och växa. Däri ligger nyckeln till att sysselsättningenkan ökas, avslutar författarna.
Jag instämmer i ovanstående. Det behövs satsningar av olika slag för att frigöra kreativiteten samt få fler människor att våga samt kunna satsa på sitt företag.
En stor del av sparandet i Sverige sker i fonder. Större fonder investerar inte i onoterade bolag och småföretag går därmed miste om riskvilligt kapital. För att kunna expandera bör därför småföretagarna ges bättre möjligheter att attrahera riskkapital från privatpersoner (fysiska personer). Men för att få fram kapital i önskad omfattning krävs en skattestimulans.
Små- och medelstora företag har ofta inte heller en ekonomisk möjlighet att prioritera forskning och utveckling och därmed säkerställa en långsiktig tillväxt. För en sund regional utveckling är det viktigt att de lokala företagen anpassar sig till en allt hårdare konkurrens.
FöretagarFörbundet föreslår därför att ett riskkapitalavdrag införs samt att det införs ett 20-procentigt skatteavdrag på godkända teknik- och marknadsutvecklingskostnader.
