Totalt startas ca 70 000 företag om året i Sverige. Av dessa är ca 50 000 om året genuint nya och härrör inte från avknoppningar eller omstruktureringar. Dessa sysselsätter i storleksordningen 75-80 000 människor.
Sverige har idag världens högsta kapitalskatter. Ett alltid förekommande problem i en sådan miljö är brist på eget kapital, både privat men i synnerhet på företagsnivå. I kristider som under finanskrisen blir det extra tydligt när det går att tala om destruktiv kreativitet istället för kreativ destruktivitet. Med andra ord är det inte alltid bara de dåliga affärsmodellerna som sorteras bort i kristider.
Våra höga skatter och låg andel eget kapital leder sedan till att aktörer som ALMI får en större roll för att fylla på det behov som finns i mellanrummet mellan vad eget kapital klarar av att finansiera och vad bankerna vill åta sig att låna ut. Nu talas i hög grad också om att inrätta statligt riskkapital men vore det inte bättre att låta duktiga människor att verka direkt.
Detta problem rör i hög grad småföretag som inte har hunnit bli etablerade. Någon buffert finns inte upparbetad. Det blir därför ett feltänk att tro att en sänkning av bolagsskatten är den lösningen som ska leda till ett mer företagssamt Sverige. Det är en sänkning av kapitalskatterna som måste till. Både kapitalskatten per se och 3:12 reglerna.
Frågan vi nu måste ställa blir om vi har råd att inte sänka kapitalskatterna. Vågar vi utveckla eller kommer vi även fortsättningsvis att luta oss mot staten som nödaktör för att kompensera.
Gästbloggat av Marcus Gränsmark från Småföretagsdagarna i Örebro