”Om det ännu är någon som tror på myten att socialdemokraterna värnar om småföretagen så är det hög tid att punktera den illusionen. I Europaparlamentet röstar de i veckan för att behålla krångliga, onödiga och dyra regler för revision”. Det skriver Europaparlamentariker Cecilia Wikström (FP) på Europaportalen.se
”EU vill att småföretag ska slippa göra årsbokslut. Förslaget som Folkpartiet vurmar för är illa utrett, kritiserat av småföretagarorganisationer och skulle sannolikt öka bördorna på företagen. Därför sade vi nej till förslaget”. Det skriver Göran Färm (S) och Olle Ludvigsson (S) i replik till Cecilia Wikström (FP).
Det är bara Malta och Sverige inom hela EU som har kvar revisionsplikten för små aktiebolag. Det innebär att svenska småföretag har en klar nackdel i den internationella konkurrensen. Revision är en betydande kostnad för ett litet företag – en av de större regelkostnaderna.
Med slopad revisionsplikt får småföretagen kvar mer pengar kvar för utdelning till ägare, till att stärka det egna kapitalet, de anställdas löner eller till att köpa rådgivningstjänster för sin affärsutveckling. Det gynnar såväl företagare som anställda. Även om de flesta småföretag även i framtiden kommer att köpa revisionstjänster kommer en avskaffad revisionsplikt att betyda ett bättre och billigare tjänsteutbud inom redovisning och revision.
I en undersökning som Svenskt Näringsliv lät professorerna Per Thorell och Claes Norberg från Ernst & Young respektive Lunds Universitet genomföra (2006), visar det sig att det saknas tillräckligt starka bevis för att hävda revisionspliktens fördelar gentemot dess kostnader. Forskarna hävdar dessutom att det inte finns några bevis för att eko-brotten skulle öka om revisionsplikten avskaffas.
Sammantaget visar detta att det inte finns något förnuftigt argument överhuvudtaget för att de minsta företagen i Sverige ska ha revision.
FöretagarFörbundet vill att regeringen tar bort revisionsplikten för småföretag (upp till nio anställda), förenklar för de övriga och ökar på det sättet tillväxten för småföretagen och hela Sverige.
Malin Siwe skriver på ledarsidan i Dagens Nyheter idag att med EU-fonderna har vi fått en ny stor yrkesgrupp, de energiska och initiativrika bidragsentreprenörerna. Om de använde sin energi till att starta företag själva skulle flera av dem bli lyckosamma företagare.
Som ett exempel på bidragsentreprenörer skriver Malin Siwe om Joyce Kimwaga Lundin, som i förra veckan utnämndes till årets entreprenör av Veckans Affärer. Malin Siwe menar att Joyce Kimwaga Lundin inte är entreprenör i den mening vi använt ordet i samtidssvenskan under senare år - som en beteckning för en person som startar företag, anställer folk, växer, krymper, startar på ny kula och lyckas igen på marknaden. Joyce har bland annat startat Mikrofinansieringsinstitutet i Katrineholm.
Ordet entreprenör, enligt samtidssvenskan, är ett ord som används fel, anser jag. Det är ett ord som begränsar det som sker omkring oss och som enbart bekräftar de som lyckas i den bemärkelsen att de bygger bolag och växer. Även om vi tillåter att man kan misslyckas ibland.
Av Sveriges nästan 950 000 registrerade företag utgörs hela 96 procent av småföretag med färre än tio anställda. Närmare en fjärdedel av dessa är enmansföretag och en fjärdedel av småföretagarna är kvinnor. En av sex småföretagare har utländsk bakgrund, vilket stämmer väl överens med genomsnittet för hela den svenska befolkningen.
Småföretagarna finns spridda över hela landet och det är dessa företag som bygger det lokala samhället. De levererar varor och tjänster till privatpersoner, andra företag och offentlig sektor. Och de sysselsätter omkring en miljon människor.
I Sverige har vi har haft fokus på storföretagen och sett ner på solo- och småföretagarna i decennier. Men vi hade inte haft några storföretag utan de små. Alla har startat som små och tack vare företagsamma personer – inte nödvändigtvis entreprenörer. Och man försörjer sig själv.
Enligt Wikipedia betyder ordet Entreprenör följande: ”En entreprenör är ett begrepp för en företagsam person, ofta i betydelsen företagsgrundare. I vidare bemärkelse används termen om en person som är drivande och arbetar hårt för att nå framgång.
Entreprenörskap kan definieras som "förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter". Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. En entreprenör skapar nya affärsverksamheter och organiserar marknaden på ett nytt sätt.”
Denna definition menar jag är den rätta och i denna bemärkelse är Joyce Kimwaga Lundin en verklig entreprenör som har initierat och startat Mikrofinansieringsinstitutet samt också lyckats med att hämta tillbaka en del av de pengar vi betalat till EU. Nu kommer pengarna till nytta i vårt land.
Mikrofinansieringsinstitutet vänder sig till kvinnor som vill starta eller utveckla sina nystartade företag men saknar extern finansiering för att de inte har bankrelationer, saknar kredithistoria, materiell säkerhet, har osäker inkomst för att de är visstidsanställda, arbetslösa eller nyanlända till Sverige. Institutet bedriver uppsökande verksamhet - är där invandrare befinner sig.
Institutet betraktar alla affärsidéer som goda. Udda affärsidéer kan bli innovationer. Några har fått patent. Det handlar om att få bekräftelse på att jag är någon; jag vill, jag kan, jag duger! Att ha egen försörjning – det är livskvalité!
Det är dyrt för samhället att ha människor som går på socialbidrag och använder arbetslöshetsförsäkring. Att förverkliga drömmar och idéer är väldigt billigt ur ett samhälleligt perspektiv. Det är rätt, riktigt och effektivt.
Mikrofinansinstitutet arbetar för ökad sysselsättning, ekonomisk och social integration och syftar till att sträcka ut finansiella tjänster till grupper som inte har tillgång till finansiering för att starta eller utveckla eget företag. Är inte detta entreprenörskap?
Alla ska inte bli eller vill inte bli företagare eller entreprenörer. Vi kan idag inte säga vilket företag eller vilken idé som är morgondagens succé eller storföretag.
Det Sverige behöver är fler företagsamma människor som Joyce och hennes kollegor – oavsett om vi blir företagare eller är anställda. Och vi behöver bättre villkor och möjligheter för att starta, äga och driva företag.
Jag har idag haft ett långt samtal med en småföretagare som drabbats mycket hårt efter en skatterevision genomförd av Skatteverket. Denna revision och dess följder hotar att ödelägga hans verksamhet och hela hans, hans frus och lille sons liv. Småföretagaren riskerar nu att dessutom behöva lämna gården som gått i arv i generationer.
Det företagaren berättade var att kontrollinsatser till kostnader som kan räknas i hundratusentals kronor sätts in, för att avslöja formella momsredovisningsfel som lett till att staten förlorat noll kronor.
Är Skatteverkets resurser obegränsade när sådana summor kan satsas på "nollkronorsfel"? frågar han.
I en proposition sedan förra mandatperioden kan man läsa "skatteverkets resurser skall inriktas mot väsentligheter".
"Väsentlighet" enligt Skatteverkets tolkning är uppenbarligen när man kan plocka företagaren på skattetillägg på rent administrativa grunder trots att ingen skatt undanhållits statskassan, avslutar denne småföretagare samtalet.
Rättssäkerhet i skatteprocesser borde vara självklart men alltför många småföretagare vittnar om att man istället känner sig maktlös, utsatt, förföljd samt saknar resurser att bevisa att man faktiskt är oskyldig. I många fall väljer man att inte kämpa utan betalar - trots att man vet att det är fel. Men kostnaden för att driva en process kan vara skyhögt högre, än beslutet från Skatteverket.
Det här vill FöretagarFörbundet förändra
Det finns stora brister i rättssäkerheten för företagare när det gäller skatteområdet.
Varje år drivs ett antal företag i konkurs på felaktiga grunder. Att försöka få rätt mot Skatteverket är ofta en komplicerad, kostsam och tidsödande process. Rättsäkerheten för företagare måste stärkas.
FöretagarFörbundets förslag
• Skattereglerna för företagare bör ses över så att de blir enklare och mer precisa.
• Bevisfrågor i skatteprocessen bör jämföras med beviskraven inom straffrätten.
• Anstånd med betalning av skatt ska beviljas automatiskt vid överklagande.
• Möjligheterna att påföra skattetillägg bör begränsas.
• Regler för generösare ersättning för ombudskostnader i skatteprocesser.
Lena Ek, (C), EU-parlamentariker, skrev igår på sin blogg att hon just har röstat om en rapport som rör revision för företag samt att hon jobbat för att företag med färre än 10 anställda ska slippa automatiskt revisionsplikt. Lena Ek vann voteringen!
Ett likadant förslag är på väg fram i det svenska regeringskansliet men det har legat stilla på finansen ett bra tag nu. Lena skriver: Fattar inte att inte FR och FöretagarFörbundet trycker på hårdare?!?
FöretagarFörbundet har drivit på hårt för att få slopad revisionsplikt för småföretag i Sverige. Nu senast gick vi ut med en debattartikel tillsammans med Mikael Carlson, förbundsordförande, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund.
Slopandet av revisionsplikten ingår i vårt Handlingsprogram med 21 konkreta förslag till ett bättre företagsklimat.
EU öppnar nu upp för undantag från att upprätta årsredovisning i mikroföretag. Det tycker vi är bra!
Det är oerhört glädjande att nu även Sverige är på väg att vidta återgärder som underlättar småföretagandet. Vi väntar bara på beslutet.
Igår kom vi hem från ett dygn på Östersjön. Vi var med och sponsrade Kvinnor i fören som genomfördes för tredje året i rad. Nästan 200 företagsamma kvinnor och män hade samlats för att nätverka och lyssna på inspirerande och lärorika föredrag under 24 timmar. Camilla Littorin hade en timme till förfogande att besvara frågor som; vilka är småföretagarna? Hur ser de ut? Vilka drivkrafter har de? Vilka möjligheter och hinder har man som småföretagare? Vilken betydelse för samhällsutvecklingen har våra vardagshjältar? Svaren hittar du i våra lättillgänliga rapporter.
Helene Andersson, som driver företager Singelfestival, har verkligen lyckats med sitt koncept Kvinnor i fören. Hon lyckas samla en väldig blandning av unga och äldre, kvinnor och män, grisbönder och IT-konsulter. Det enda de har gemensamt är att de är småföretagare som brinner för sitt företagande.
I vår undersökning Hur får vi fler företag som drivs av kvinnor, hittar vi knappt någon som helst skillnad mellan kvinnor och män vad gäller hur man ser på och hur man driver ett företag. Man kan undra; behövs det verkligen specialinsatser för kvinnor som driver företag? Behöver de mer "hjälp" och inspiration än män som är företagare? Nej, svarar vi på den frågan.Vi tror att samhället i långa loppet tjänar på att ta hänsyn till hela småföretagargruppen istället för att fokusera på kön, etnicitet, ålder eller bransch. Hela företagargruppen måste få en tryggare situation än de har idag!
Däremot finns det ett par önskemål från företagarkvinnor i våra undersökningar som inte kan ignoreras; kvinnor efterfrågar fler kvinnliga rådgivare, bättre trygghetssystem samt fler nätverksplattformer. För det går inte att helt bortse från att det finns strukturer som påverkar att det endast är 25 procent av landets småföretagare som är kvinnor. Och Kvinnor i fören är en alldeles strålande nätverksplattform som möjligtvis kan öka den siffran. Och det stödjer vi naturligtvis!
Gästbloggat av Maria Linde/ Press- och informationssekreterare.
Debatten går hög om ROT och RUT och nu kommer RIT!
Näringsminister Maud Olofsson var igår i Uppsala, på Drivhuset, en plats som hjälper högskole- och universitetsstudenter att starta och driva företag.
Mängder av nya affärsmöjligheter kan uppstå om förslaget om att göra IT-support till en hushållsnära tjänst går igenom.
Och jag skulle vara en av de första att köpa mig den tjänsten!
Alla dessa tjänster underlättar vardagen för oss. Dessutom ger det människor en möjlighet att starta företag, hitta nya affärsmöjligheter, få arbete samt genom eget arbete försörja sig och man betalar skatt. På det sättet bidrar vi till samhällsbyggandet och utvecklingen samt våra gemensamma resurser kan användas till de som verkligen behöver det samt till sådant som vi alla anser ska finnas i ett välutvecklat samhälle som vård, skola och omsorg.
En annan faktor som alltför sällan kommer fram i debatten, tycker jag, är att alla dessa tusentals människor som nu får vita jobb och inte längre är hänvisade till svartjobb, faktiskt kommer in i våra trygghetssystem. Man omfattas då av sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen, A-kassa och man får en pensionsgrundande inkomst mm.
Och man kan också fråga sig varför vi haft en sådan omfattande svart marknad inom dessa områden. Jag tror det beror på ett av världens högsta skattetryck, både på privatpersoner och företag. De flesta människor har helt enkelt inte haft ekonomiska möjligheterna tidigare att köpa dessa tjänster vitt.
Enligt en ny undersökning från Svenskt Näringsliv anser 67 procent av svenskarna att avdrag för hushållsnära tjänster underlättar vardagen för barnfamiljer så att föräldrarna kan spendera mer tid med sina barn.
En majoritet, 60 procent, anser också att avdraget underlättar för kvinnor som vill göra karriär.
Hur kan man vara emot det?
I den jämställdhetspolitiska debatten lyfter politiker ofta fram Norges kvoteringslag, som tvingar större – ofta börsnoterade – norska aktiebolag att ha minst 40 procent av respektive kön i sina styrelser.
I praktiken handlar det om att bereda plats för fler kvinnor i styrelserna. Som en följd av lagen har antalet kvinnor i styrelserna ökat. Men när lagen granskas framkommer tydliga negativa konsekvenser för både företagen och de kvinnor som har kvoterats in.
Den norska kvoteringslagen är inget föredöme. Stick i stäv med vad som hävdas i den svenska debatten har lagen fått allvarliga konsekvenser för både företagen och kvinnorna. Det är slutsatsen i rapporten ”Kvotering - inte bara en kosmetisk reform” som Li Jansson har skrivit och som presenterades på Timbro i går.
Vid rapportpresentationen medverkade Li Jansson, pol mag i nationalekonomi och verksam på Svenskt Näringsliv, Camilla Wagner, reporter på Veckans Affärer och jag, Camilla Littorin, förbundssekreterare på FöretagarFörbundet. Debatten modererades av Maria Rankka, vd på Timbro.
När vi i Sverige diskuterar införandet av en motsvarande lagstiftning så ska vi komma ihåg att syftet är gott samt att debatten i sig är positiv. Men jag tror inte på jämställdhet genom tvång - här behövs istället en attitydförändring. Och jag tror inte heller på system där politiker är inne och lagstiftar om saker som företagen själva bestämmer om – det är ett intrång i äganderätten – och vi riskerar att få ändrade spelregler vart fjärde år.
Nej, det som behövs är en ständigt pågående debatt, attitydförändringar samt generella åtgärder som underlättar företagande – oavsett kön, etnisk bakgrund eller ålder. Hela denna fråga bottnar i vårt samhällssystem och den samhällsutveckling vi haft samt har – beroende på förd politik.
Jämställdhetsfrågan engagerar regering, opposition och riksdag. Regeringen har bedömt att det behövs en samlad strategi för jämställdhetspolitiken och därför tagit fram en skrivelse ”En jämställd arbetsmarknad – Regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet”. Arbetet ska ha följande fyra inriktningar:
1. Motverka könsuppdelningen på arbetsmarknaden och i näringslivet.
2. Främja jämställda villkor för entreprenörskap.
3. Jämställt deltagande i arbetslivet.
4. Jämställda arbetslivsvillkor.
Vid jämförelser så visar det sig att kvinnor arbetar mindre än män, kvinnor tjänar mindre och färre kvinnor innehar chefspositioner eller startar egna företag. Majoriteten av förvärvsarbetande kvinnor i Sverige arbetar inom offentlig sektor.
För att bli styrelseledamot krävs rätt utbildning och kompetens, att man varit egen företagare, gjort chefskarriär samt har långa arbetsdagar.
Vad behöver då göras istället för att införa kvotering?
För att uppnå en ökad jämställdhet krävs det reformer och generella åtgärder som ökar företagandet samt lönsamheten, minskar hemarbetet och möjliggör för fler kvinnor att arbeta lika mycket som männen genom t ex möjligheter till avdrag för hushållsnära tjänster och en mer flexibel barnomsorg samt ökad konkurrens i offentlig sektor.
Det skulle gynna tillväxten, ge fler företag och fler jobb samt en positiv samhällsutveckling oavsett kön, etnisk bakgrund eller ålder.
På GP Debatt, 2 mars, skriver Björn O Nilsson, Göran Arvidsson och Thomas Malmer, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, att nya jobb inte skapas på Arbetsförmedlingen. De uppstår i företag som växer. Det är därför dags att Sverige kraftsamlar för att skapa en nationell strategi för att ta fram fler innovationer. De är nyckeln till en livskraftig tillväxt.
Hemligheten bakom livskraftig tillväxt heter innovation – förnyelse. Innovation är mycket mer än uppfinningar och ny teknik. Det kan handla om nya varor och tjänster, förbättrade sätt att producera och leverera, effektivare organisationer och banbrytande affärsmodeller. Det kan gälla musik på nätet, platta paket, unik design, smarta logistiklösningar eller nya sätt att bota sjukdomar.
Sverige har ett starkt näringsliv, en välutbildad befolkning och en bra offentlig förvaltning. Vi hör också till de mest innovativa länderna i världen, men vi lyckas inte omsätta detta i tillräcklig utsträckning till affärsidéer och nya företag.
Vi behöver bättre villkor och möjligheter för att framtidens kunskapsföretag ska bildas och växa. Däri ligger nyckeln till att sysselsättningenkan ökas, avslutar författarna.
Jag instämmer i ovanstående. Det behövs satsningar av olika slag för att frigöra kreativiteten samt få fler människor att våga samt kunna satsa på sitt företag.
En stor del av sparandet i Sverige sker i fonder. Större fonder investerar inte i onoterade bolag och småföretag går därmed miste om riskvilligt kapital. För att kunna expandera bör därför småföretagarna ges bättre möjligheter att attrahera riskkapital från privatpersoner (fysiska personer). Men för att få fram kapital i önskad omfattning krävs en skattestimulans.
Små- och medelstora företag har ofta inte heller en ekonomisk möjlighet att prioritera forskning och utveckling och därmed säkerställa en långsiktig tillväxt. För en sund regional utveckling är det viktigt att de lokala företagen anpassar sig till en allt hårdare konkurrens.
FöretagarFörbundet föreslår därför att ett riskkapitalavdrag införs samt att det införs ett 20-procentigt skatteavdrag på godkända teknik- och marknadsutvecklingskostnader.
"Allt fler människor i arbete är centralt för att medborgarnas och statens finanser ska stärkas och tryggt bära oss in i framtiden. Men det räcker inte att tala om fler arbetade timmar, de måste alltid arbetas i något företag. För att leverera vad man lovar måste arbetslinjen utvecklas och även inbegripa politik som gör att företag och entreprenörer får utrymme att utvecklas och växa.
För att det ska löna sig att arbeta måste det också löna sig att äga. Det som lönar sig och ges utrymme, växer och utvecklas. Företagare, och följaktligen företagsägare, är själva förutsättningen för fler arbeten och fler arbetade timmar."
Detta skriver Signhild Arnegård Hansen, ordförande i Svenskt Näringsliv, på Brännpunkt i dagens Svenska Dagbladet.
Svenskt Näringsliv presenterar idag en rapport där man använt resultaten av FORA:s (organisation under danska näringsdepartementet) analyser för att syna Sveriges entreprenörsklimat.
En framgångsrik politik måste utgå från var själva basen för välståndet och allt det som politikerna är ivriga att fördela, skapas. Det sker i företagen, bland flitigt arbetande anställda och företagsledare.
Vikten av företagande och ägande måste bli en lika central del av regeringens arbetslinje som jobbskatteavdrag.
Jag instämmer helt i vad Signhild Arnegård Hansen skriver. Det kan inte nog understrykas hur viktiga företagen (oavsett företagsstorlek) och företagsägarna är för skapandet av arbetstillfällen och fortsatt samhällsutveckling.
Det har under en alltför lång period varit fokus på storföretag, fonder och institutionellt ägande. Nu är det dags att stärka äganderätten. Det måste bli mer lönsamt att äga företag och mindre riskfyllt att satsa.
Varför får inte enskilda näringsidkare och handelsbolags delägare dra av kostnader för friskvård?
Jag har haft kontakt med en medlem som är 57 år och har ett fysiskt krävande jobb. Hela företagets existens kräver hans arbetsinsats på ca 65 till 80 timmar/vecka.
Han måste vara frisk och i god form hela året. Och för att orka med trots sin ålder har han skaffat ett gymkort.
Detta gymkort skulle vara avdragsgillt om han var anställd men enligt nuvarande regler är det omöjligt att bokföra det som en kostnad i företaget.
Jag kan inte inse varför sättet du försörjer dig på dvs om du är anställd eller företagare, ska avgöra om friskvård är avdragsgill eller inte!! Det viktiga är väl att människor kan ägna sig åt sitt jobb och vara friska? Förebyggande hälsovård är dessutom viktigt för alla människor och för samhället i stort. Det kostar mindre än att rehabilitera en människa som blivit sjuk.
Min medlem upplever det som en diskriminering av småföretagare.Och jag håller med honom.
