Nyhetsbrevet Mailbox.se tar idag upp tre intressanta saker ur ett småföretagarperspektiv.
1) Det har startats 60 000 nya företag i år – en ökning med 9,5 procent jmf med förra året. Det är programvaruföretaget Visma Spcs som tagit fram dessa uppgifter.
2) Den första månaden med halverat aktiekapitalkrav gav utslag direkt i registreringen av nya företag. Antalet nya aktiebolag ökade med mer än 20 procent jämfört med april i fjol. Det visar färsk statistik från Bolagsverket.
3) Betalningsmoralen bland företag och myndigheter har förbättrats det senaste året, men den offentliga sektorn har sämre betalningsdisciplin än de flesta privata företag. Det framgår av en färsk undersökning från kredit- och affärsinformationsföretaget Soliditet.
Ovanstående visar på en optimism och framtidstro inom det privata företagandet. Människor vågar satsa och försöka samt man vill ha rimliga ekonomiska möjligheter att också göra det. Då får vi fler och växande företag!
Ett litet företags kassaflöde är otroligt känsligt - därför är det viktigt att de stora aktörerna som t ex det offentliga, verkligen ser till att korta ner sina betalningstider än mer.
I går den 28 april besvarade finansminister Anders Borg en fråga från Krister Örnfjäder (S) angående vilka åtgärder Anders Borg avser att vidta för att ett entreprenörskonto med avsättningar i självdeklarationen för blivande företagare skapas. (2009/10:741 Entreprenörskonto)
Finansministern svarade följande:
”Frågan om att införa ett motsvarande konto (etableringskonto) har behandlats av Skatteincitamentsutredningen i betänkandet SOU 2009:33 Skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar. Betänkandet har remissbehandlats och beredning pågår inom Regeringskansliet.
Jag är inte beredd att föregripa det arbetet.”
Jag ser denna fråga och svar som något positivt. Det är positivt att frågan kommer upp i bägge lägren och min förhoppning är att det snart ska komma ett förslag som möjliggör ett Entreprenörskonto.
Det skulle stimulera företagandet och vara en naturlig del i det framtida valet av arbetsplats samt försörjning.
En sak som entreprenörer har behov av är kapital. Kapital för att utveckla sitt företag och sin produkt – oavsett om det är en vara eller tjänst. Utan kapital finns det små chanser för tillväxt och nya jobb.
Den 22 april samlades den svenska riskkapitalbranschen till jubileumskonferens i regi av Svenska Riskkapitalföreningen, SVCA. 25 år har gått sedan riskkapitalbranschen i Sverige startade och SVCA grundades. 25 år av bolagsbyggande, entreprenörskap och aktivt ägarskap. Konferensen Riskkapital 2010 innehöll tillbakablickar från åren som gått, men framförallt framåtblickar.
Under dagen presenterades en trendspaning kring branschens framtid som har tagits fram i samarbete med Nordic unqoute”.
Det var en intressant dag med ett fullspäckat program med kunniga talare, spännande exempel och idéer för framtiden.
Det är tur att det finns personer som är villiga att ta risker och investera i andra människors företagande och idéer. Det är så som flera av dagens storföretag skapades i början av 1900-talet.
Det är dags att införa ett riskkapitalavdrag. Då blir det lättare för små företag att hitta kapital för att expandera och investera.
Vi har långt kvar till dess attityden till företagare och företagande ändrats!
Oppositionen kommer att återinföra förmögenhetsskatten om de vinner valet i år. Något som för de flesta inom företagar-Sverige – oavsett om du är stor eller liten – låter som helt orimligt!
Slopandet av förmögenhetsskatten har varit betydelsefullt för företagande, tillväxt och jobb. Och frågan är väl utredd, konstaterar Urban Bäckström, vd Svenskt Näringsliv i dagens nyhetsbrev. Den leder till flykt av kapital, investeringar och entreprenörer från Sverige.
Skatteverket har konstaterat att den förra förmögenhetsskatten bidrog till att över 500 miljarder kronor flyttades ut ur Sverige och investerades i andra länder. Det innebar att Sverige gick miste om flera hundra tusen jobb.
Den finanskris och lågkonjunktur vi haft har lett till akuta problem med kapitalförsörjningen, vilket lett till uteblivna investeringar och jobb.
Om förmögenhetsskatten återinförs – hur tror Oppositionen då att vi ska klara jobb, tillväxt, företagande och välfärd??
Om det är något vi behöver i vårt land så är det mer kapital samt mer människor som vågar och vill satsa. Vi behöver ekonomiskt starka ägare, ekonomiskt starka företag och vi behöver privatpersoner som har eller kan bygga upp en egen privat stark ekonomi.
Göran Persson sa på sin tid: Den som inte är satt i skuld, är fri! Alltså måste människor själva - som privatpersoner eller som småföretagare - kunna bygga upp en egen stark ekonomi för att kunna klara tillfälliga svackor, problem eller finanskriser.
Det var det vi hade i början av förra seklet och som resulterat i flera av dagens storföretag.
Att nu gå i motsatt riktning – så som Oppositionen vill göra – är helt kontraproduktivt!
Skatteverkets trista historia fortsätter. Nu senast i Göteborgs Posten (GP).
I regeringens vårbudget fick Skatteverket 60 miljoner kronor extra. Pengar som öronmärkts för den nya hanteringen av id-kort och för att skärpa kontrollen av småföretag som utnyttjar den nya möjligheten att inte använda revisor.
För några veckor sedan föredrog generaldirektören Ingemar Hansson en ny rapport om problemen för riksdagens skatteutskott. Där betonas, skriver GP, verkets fortsatt stora ekonomiska problem och svårigheter att klara av kompetensförsörjningen.
Generaldirektören skriver i rapporten att Skatteverket har haft otillräckliga förutsättningar att minska skattefelet – det vill säga skatter som inte betalas på grund av fusk eller misstag.
Skatteverket har 10 400 anställda. I den handlingsplan som utgår från en årlig budgetförstärkning på 400 miljoner ingår personalminskning på mer än 1 000 tjänster fram till 2015.
Jag har skrivit det förut och gör det igen.
Varför utgår man från att landets små aktiebolag kommer att fuska eller av misstag göra så stora fel?
Vad är det för syn på företagande och företagare som kännetecknar Skatteverket?
Skattefusk är ett allvarligt problem för seriösa företag, som minskar skatteintäkterna och skadar konkurrensen. FöretagarFörbundet vill därför i framtiden se ett mer seriöst och väl underbyggt agerande från Skatteverkets sida när det gäller kartläggningen av skattefelet i Sverige. Nu presenteras återigen den gamla Skattefelskartans siffror som “dagens sanning”!
En rapport från Skatteverket, utgiven i februari 2008, fick under sensommaren samma år nytt liv i media. Och sedan dess har den lyfts fram med “en dåres envishet” vid flera tillfällen. Nu senast i dagens Dagens Industri där Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson och överdirektör Magdalena Andersson menar att skattefelet är 133 miljarder enligt myndighetens senaste prognos från 2007. Rapporten påstås visa att skattefusket i de minsta företagen uppgår till 62 procent av den redovisade skatten, eller nästan 100 000 kronor undanhållen skatt per mikroföretag utslaget över alla oavsett storlek på omsättningen.
Skatteverket är i rapporten tydligt med att dessa uppseendeväckande uppgifter grundas på mycket osäkra uppskattningar. Skatteverket skriver bland annat “Osäkerheten i beräkningarna av skattefelet är i samtliga delar stor”, och “Med hänsyn till den stora osäkerheten i beräkningarna bör skattefelskartan användas med försiktighet”.
Osäkerheten är så stor att inte ens Skatteverket vill ta ansvar för innehållet. I förordet står “Författarna svarar själva för innehåll och slutsatser”. Detta trots att de ansvariga för rapporten är anställda på Skatteverkets analysavdelning.
När Skatteverket skriver att rapporten innehåller “stor osäkerhet” är det inte bara en brasklapp, någonting som Sveriges bönder fått erfara i praktiken. Skatteverkets skattefelskarta från 2007/2008 är till största delen hämtad från rapporten “Svartköp och svartjobb i Sverige” släppt 2006. I den rapporten utpekades bönderna som storfifflare när det gäller svartarbete.
I 2007/2008 rapport har helt plötsligt böndernas svartarbete störtdykt, trots att uppgifterna för andra branscher är desamma. Enligt uppgift beror det på att den tidigare rapporten drog till sig uppmärksamhet från LRF:s ekonomer. Frågan är hur väl uppgifterna för andra branscher håller för en närmare granskning.
Det är emellertid inte bara den stora osäkerheten som är problematisk. Skatteverket har dessutom blåst upp mikroföretagens skattefusk samtidigt som privatpersoners fiffel minskats drastiskt. Detta genom att kategorisera nästan hälften av privatpersonernas svartarbete som “företagande”, trots att fuskaren i verkligheten inte har något företag.
Det finns även stora problem med de grundläggande metoder som skatteverket använder för att räkna fram skattefuskets omfattning. De företag som revideras av skatteverket antas vara representativa för alla företag i sin bransch- och storleksklass, trots att Skatteverket erkänner att de i första hand reviderar de företag som misstänks för oegentligheter. Undersökningar som visar att omfattningen av svartjobb bland vanliga hushåll är dubbelt så stor som bland företag används som grund för att visa att fusket skulle vara mer än fem gånger så vanligt i företag jämfört med hushåll. Skatteverkets kartläggning av skattefel och skattefusk är med andra ord i grunden mycket problematisk på flera sätt.
Ett av de mest uppenbara problemen med Skatteverkets skattefelskarta är själva definitionen av begreppet “mikroföretag”. För den som läser att mikroföretagen står för nästan hälften av skattefelet är det lätt att tänka sig att det enbart handlar om faktiskt existerande företag. Så är dock inte fallet.
I själva verket innefattar Skatteverkets definition av “mikroföretag” snickare utan företag som jobbar på SKANSKA men svartjobbar på fritiden, och olika former av ofta yrkeskriminell verksamhet som t.ex. hembränning. Även om den professionella hembrännaren sällan driver sin verksamhet i eget företag, ses han eller hon av Skatteverket som just egenföretagare, med ett “oregistrerat företag”.
Så här beskriver skatteverket själva sin indelning:
“Vårt synsätt är att om en person, som har en normal anställning, vid sidan av den anställningen utför arbeten åt personer som han själv fått kontakt och slutit avtal med är det inte fråga om svart lön från den vanliga arbetsgivaren utan det är fråga om ett egenföretagande, vanligen oregistrerat.”
Skatteverket anser med andra ord att även den som inte har ett företag kan vara företagare, utan att själv känna till det. I själva skattefelskartan är Skatteverket ännu tydligare. De relevanta meningarna citeras i fet stil:
“Privatpersonerna står för 13 procent av skattefelet inom svartarbete. Att andelen blir så låg för gruppen privatpersoner beror huvudsakligen på följande:
- Skattefel avseende svarta tjänster utförda av privatpersoner men som är av näringskaraktär har hänförts till mikroföretag.
- Skattefel avseende svart försäljning i ett företag där pengarna antas komma ägaren till godo har hänförts till företaget (och hamnar alltså i gruppen mikroföretag eller små och medelstora företag).”
Att Skatteverket har allvarliga ekonomiska problem är ingen hemlighet men att peka ut en hel kategori i samhället som den största fifflargruppen är inte Okej i ett demokratiskt samhälle.
Skatteverket har bristande kontroll enligt en intern revision, man har haft en anställd som fifflat bort ca 120 miljoner kronor samt man bedriver en verksamhet som riskerar att gå med 400 miljoner kronor back. Att det i det läget gå ut och på lösa grunder smutskasta en hel grupp av människor på fakta som inte håller för närmare granskning, är inte hederligt.
Jag vill än en gång påpeka att FöretagarFörbundet tar avstånd från skattefusk, svartjobb och osund konkurrens och vi accepterar inte hetsjakt, smutskastning och dyra kontrollsystem av seriösa småföretagare.
Jag har blivit kontaktad av en medlem som bedriver en byggnadsfirma med fyra anställda.
Han vill gärna framhålla att Rot-arbeten har gett honom snickarjobb upp över öronen, men ett problem är att utbetalningarna från Skatteverket har gått fruktansvärt trögt.
Han skickade in Rot-avdrag på ca 550 000,00 till Skatteverket i slutet av december och fick betalt i början av mars.
När han skulle in med moms och arbetsgivaravgifter i januari så fattades det pengar på hans konto. Han kunde inte betala in momsen i tid utan det blev ca två veckor för sent på grund av att Rot-avdragspengarna inte kom in i tid.
Givetvis fick han en räntefaktura på 1 600,00 kr för att han inte hade betalat i tid.
Han kontaktade Skatteverket och frågade vart han skulle skicka sin räntefaktura på grund av att de betalade ut pengarna till honom alldeles för sent.
Han fick till svar att regeringen hade bestämt att de skall inte betala ut ränta till företagen.
Stämmer detta och varför får inte jag ränta när Skatteverket tar ut av mig? undrar han.
Ja, det stämmer. Det är gängse regler att det inte betalas ut någon ränta innan beslut om utbetalning är fattat. Och det finns ingen tidsfrist för hur långa handläggningstider det får finnas.....
Jag tycker inte att det är acceptabelt att småföretagare på detta sätt får agera bank åt staten. Det krävs en större förståelse för småföretagens situation. Om man dessutom vet att det finns pengar hos Skatteverket som ska betalas ut samtidigt som det finns pengar som ska betalas in så borde det i dagens teknikvänliga samhälle finnas system som kan cleara detta. Kassaflödet hos en småföretagare är mycket sårbart och för att kunna utvecklas och växa gäller det att ha system som inte enbart ser till storföretagens kassaflöde och tillgång till likvida medel.
Nu för tiden kör han med e-tjänster,men då visste han inte att det fanns.
Politik för tillväxt och sysselsättning
I årets Vårbudget står en hel del kloka saker men jag saknar reformerna som stödjer det man vill uppnå. Flera av våra medlemmar dvs. landets småföretagare behöver se fler konkreta reformer för att våga ta nästa steg i sin utveckling, skapa mer tillväxt och jobb samt på så sätt bidra till ökade skatteintäkter för staten. Det ger i sin tur mer medel för gemensamma satsningar inom vård, skola, omsorg eller infrastruktur mm
I Vårbudgeten står bland annat:
1) ”För att förbättra förutsättningarna för tillväxt fokuserar regeringens politik på åtgärder som bidrar till att öka sysselsättningen, investeringarna och produktiviteten.”
Jag saknar åtgärder som ökar sysselsättningen dvs. reformer och incitament för småföretag att satsa, anställa eller ta sig ut på exportmarknaden.
2) ”För att uppnå hög sysselsättningsnivå krävs att det ska löna sig att arbeta.”
Det måste också löna sig att starta, äga, driva och utveckla företag. Reformer som stödjer småföretagen saknas i Vårbudgeten. Sverige behöver ekonomiskt starka småföretag som kan växa och skapa arbetstillfällen.
3) ”Investeringar bidrar till högre produktivitet. För att uppnå en hög nivå på de privata investeringarna krävs att Sverige har ett bra företagsklimat så att företag och individer vågar satsa. Skatter och regelsystem ska därför utformas så att de stödjer ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv.”
I FöretagarFörbundets undersökningar får Alliansen relativt höga betyg för känslan av ett bättre företagsklimat. Men är införandet av kassaregister, personalliggare samt Skatteverkets beräknade kostnader på 1,3 miljarder för slopad revisionsplikt, exempel på ett bra företagsklimat? Dessa åtgärder innebär ökade kostnader för hundratusentals seriösa småföretagare och förtar en del av den känslan.
4) ”Politiken ska också bidra till hög produktivitetstillväxt genom att skapa goda förutsättningar för företagande, konkurrens, forskning och lärande. Goda villkor för företagande är en avgörande tillväxtförutsättning. Genom att nya företag med nya idéer utmanar existerande företag och tankesätt kan produktiviteten öka. Nya företag är viktiga för att introducera nya produkter och produktionsprocesser samt för att hitta nya marknader. ”
Vällovligt och helt rätt men var är reformerna? FöretagarFörbundets medlemmar har gång på gång framfört önskemål om sänkta kostnader för att anställa dvs. sänkt arbetsgivaravgift, samt slopat sjuklöneansvar och införandet av Småbolagsregler.
Som en av våra medlemmar sa i en undersökning:
”Om skatt på bensin leder till minskat bilkörande och skatt på alkohol leder till minskat drickande – vad leder skatt på arbetskraft då till?”
5) ”Regeringen har därför genomfört kraftfulla satsningar för att förbättra förutsättningarna för företagandet. Några särskilt viktiga åtgärder är slopad förmögenhetsskatt, sänkt bolagsskatt, förbättrade 3:12-regler samt sänkta social- och egenavgifter. Regeringen föreslår nu att revisionsplikten slopas för mindre företag och att momsredovisningen förenklas.”
Slopad förmögenhetsskatt var en mycket bra åtgärd – på sikt – och för de som har en förmögenheten. Det är också en bra åtgärd om det kombineras med möjligheter för privatpersoner att investera i onoterade småbolag genom ett riskkapitalavdrag samt en struktur för hur dessa satsningar lokalt och regionalt ska fungera. Osäkerheten inför framtiden gör dessutom att de som har förmögenheter avvaktar med att ta hem dem till Sverige.
Bolagsskatten är visserligen sänkt men i jämförelse med vår omvärld ligger den för högt. Den behöver sänkas och anpassas till de nivåer som finns i våra konkurrentländer.
3:12-reglerna har visserligen förändrats men landets småföretagare har små möjligheter att använda sig av dem då de kräver ett högt löneuttag. Dessutom togs klyvningsregeln bort vid årsskiftet vilket innebar en kraftig försämring mot vad som gällde de tre föregående åren.
Slopad revisionsplikt är ett steg i rätt riktning men för få småföretag berörs och den syn på småföretagare i aktiebolag som Skatteverket m fl ger uttryck för är alarmerande. Man utgår från att skattebortfallet kommer innebära en ökad kostnad på 1,3 miljarder kronor i och med att småföretagare i aktiebolag medvetet eller omedvetet kommer att göra misstag. Det innebär i sin tur att man höjer skatten på andra områden för att kompensera bortfallet.
FöretagarFörbundet vill se ytterligare en sänkning av arbetsgivaravgifterna. Nu måste regeringen följa upp med fortsatta sänkningar kommande år om reformen ska få verklig effekt. Bara genom en tydlig satsning på småföretagen kan regeringen skapa varaktiga förutsättningar för en bättre arbetsmarknad och starkare företag.
Flera medlemmar i FöretagarFörbundet som varit i kontakt med mig på sistone, påtalar faran med alla oseriösa företag och deras bluffakturor.
En av dem skriver bland annat följande: "Det finns en sak som måste förändras väldigt snabbt och det är det här med bluffakturor.
Det ökar igen nu. Det borde vara en självklarhet att ALLA avtal är skriftliga! Man vågar knappt svara i telefonen. Man vet inte om det spelas in och förvrängs lite för att sedan användas som ett avtal.
Det finns massor av olika annonser, kataloger, register m.m. som ibland inte ens finns i verkligheten, men fakturor skickar de ut."
Jag förstår hans oro. Som företagare har du inte alls samma skydd i denna typ av frågor, som en privatperson har. Du kan också drabbas av krav på något som du inte har beställt vilket i sin tur kan leda till betalningsanmärkningar. Och det kan i sin tur leda till indragna krediter, leverantörer och kunder som drar öronen åt sig osv.
Det kan alltså få otroligt negativa konsekvenser för den enskilde företagaren och då beroende på att lagstiftningen inte kommer åt oseriösa blufföretag.
Dags att ändra på det och det nu!
Politikernas hemmabana är att prata om skatter och fördelning av välfärden. Här är de hemma och kan röra sig som fisken i vattnet.
Fördelen är också att allt går att bevisa - oavsett vilken väg man väljer eller vad man vill ta sig för.
Jobbskatteavdraget borde väl kanske vara den bästa innovationen på senare tid, att det skall bli mer pengar över för den som arbetar, men trots detta så verkar ingen vilja kännas vid det vid lönerörelsen, där skall det maxas åt andra hållet.
Skillnaden mellan stora företag och små företag är något som politikerna gärna undviker. Helt rätt är att det skiljer i det mesta, från ställföreträdaransvar till skatten för den som hellre äger via börsen.
Det behövs absolut en mycket större debatt om småföretagens villkor.
Inte minst just ägandet och ansvaret.
Listan är lång på de som vill öka ansvaret och kontrollen av småföretagaren så det är inte konstigt att exempelvis generationsskiftesproblematiken kanske förblir olöst. Det råder en akut brist på de som vill axla ansvaret och möjligheterna och bli företagare. Kort sagt, villkoren är för dåliga.
Här kommer också politikernas dilemma. Hur skall man hantera och klara samt ge tydliga villkor och omständigheter i de små företagen, om man inte har egen erfarenhet? En mycket besvärande omständighet är att ägandet är så tydligt.
Det är vanliga människor som äger och driver företag. Skall vanliga människor i denna grupp få förbättringar bara för att de driver företag?
Så; helt rätt analys om politiker: de stannar på ”hemmaplan” dvs skatter i första hand. Rätt analys om företagande: de stora gynnas och de små glöms bort.
Färdriktningen blir alltså helt fel utifrån samhällets långsiktiga behov.
Kanske företagarna skulle få bonusröstsedlar? Låt det spegla samhällsnyttan som uppstår om vi får fler anställda i privat sektor. Kanske 10 röster extra per anställd för de 10 första? Friskt vågat…
Gästbloggare Per Lidström, förbundsordförande
Det ringde en nybliven medlem idag som är egenföretagare i skogsbranschen. Han är mycket upprörd över arbetstagardefinitionen i paragraf 3 i skogsavtalet (kollektivavtal som nu håller på och omförhandlas).
Skogs och lantbruksarbetsgivarna vill ha bort paragrafen som hindrar enmansföretagare från att ta uppdrag. Det är bra!
Definitionen går ut på att den som utför manuella eller motormanuella arbeten i skogen ska räknas som arbetstagare i förhållande till arbetsgivaren. Det här betyder att enmansföretagare inte får ta jobb i skogen om uppdragsgivaren är medlem i SLA (skogs och lantbruksarbetsgivarna).
För skogföretagare med anställda är det fritt fram att ta uppdrag. Facket säger nej (GS – facket för skogs, trä och grafisk bransch) till en ändring.
De argument som förs fram för ett avskaffande är att det är en regionalpolitisk fråga och att utländsk arbetskraft tas in istället.
Det här är det enda avtalet där det finns en sådan regel!
FöretagarFörbundet har tillskrivit arbetsmarknadens parter och bett dem ta särskilda hänsyn till småföretagen.
Jag tycker det är en märklig attityd till landets alla småföretagare utan anställda eller så handlar det om dålig kunskap eller både ock!.
Som enmansföretagare kan du ju inte gärna sluta avtal med dig själv! Och per automatik blir du då utestängd från att ta uppdrag och därigenom klara din egen försörjning. Allt för att skydda de företag som har anställda och som inte använder sig av utländsk arbetskraft.
Ur ett regionalpolitiskt perspektiv borde det vara ytterst väsentligt att de som bor på en ort också kan verka där - oavsett om man är företagare eller anställd.
Det finns fler liknande exempel - ovanstående medlem är alltså inte ett undantag.
För ett tag sedan fick jag följande historia av en av våra medlemmar.
Medlemmen driver en butik i Falköping. Sitt kära Falköping där han tillbringade trygga sommarlov hos sin mormor. Falköping var själva sinnebilden för småstadsidyllen och sommar. Falköping var i högsta grad en stad med levande handel.
Nu funderar han mycket på vad som hänt. Varför så många butikslokaler står tomma?
Plötsligt stod det klart! I Falköpings Tidningar läste han att man från kommunledningen vill förbjuda "trottoarpratare". Här spårar man en fientlig och okunnig inställning mot handel. Kära kommunledning: Tror ni inte att handel tillför Falköping något?
I hans fall, som är en erfaren handlare, betyder en så enkel åtgärd som trottoarskyltar, 20 procent ökad handel. Man måste låta butikerna leva!
Man har dessutom plockat bort ett antal viktiga parkeringsplatser utmed Järnvägsgatan. Varje P-plats, i anslutning till handel, är värd 2 miljoner kr per år i omsättning. Tar man bort 15 platser så tappar Falköping totalt 30 miljoner. Vad detta betyder i minskade skatteintäkter kan man lätt räkna ut.
Falköping! Vakna upp! Kommunpolitiker - besök gärna en stad som har klart för sig vad handel betyder för en stad - en stad som har ett levande centrum utan en enda tom butikslokal t ex Kristianstad, manar han.
Efter denna resa kommer ni förhoppningsvis att ha fått en "aha-upplevelse" och inse vad levande handel betyder för en stad.
Jag tycker denna berättelse lika gärna kunde handla om någon annan mindre stad i Sverige. Vi måste inse att politikers uppgift är att skapa bästa möjliga förutsättningar för småföretagare och företagande. Och det gäller även lokalpolitiker och kommunledningar!
Det är småföretagarna som bygger samhället samt svarar för en stor del av kommunens skatteintäkter. Förstår man inte det sambandet så kanske man inte ska satsa på politik...........
