Vem byggde Sverige - staten eller kapitalet? Det var rubriken på eftermiddagens debatt mellan Stig-Björn Ljunggren och Anders Edwardsson, anordnad av Timbro. Jag fick lyssna till en socialdemokratisk och en borgerlig historiebeskrivning av vad som skett.
Min egen tes är att staten och kapitalet har gått hand i hand - något som bekräftades av Stig-Björn och Anders.
Anders började sin historiebeskrivning med att berätta att vi hade en explosiv tillväxt mellan 1870 - 1920, med låga skatter och få regleringar. Sverige blev ett av de tio rikaste länderna i världen. Staten skapade stabila institutioner och svenska folket gjorde jobbet.
Från mitten av 1930-talet börjar dock ingrepp att göras i marknadsekonomin. Skatt lades vid skatt, bidrag lades vid bidrag och förbud lades vid förbud. Oket blev tyngre och tyngre. Mellan åren 1965 - 1975 vänds Sverige ut och in samt ekonomin vänder nedåt i takt med att alla system och regleringar tar form. En åtgärdsnoja bredde ut sig. I början av 1990-talet kollapsar den svenska modellen när den internationella konjunkturen vänder neråt. Svenska resurser var förbrukade och människorna passificerade.
Stig-Björn menade att staten och kapitalet sitter i samma båt. Kapitalet behöver arbetskraft och staten står som leverantör. Kampen i samhället handlar om vilka som sitter vid köttgrytorna och hur köttet ska fördelas. I takt med att staten reglerar och systemen tar över så förändras mänskliga beteendet. Människor söker sig till köttbitarna därför söker sig folk till staten. Det är två utopier som motiverar politikerna dels att staten ska uppfylla allt dels behovet av självförverkligande/individualismen. Detta är två sidor av samma mynt men förutsättningen är att vi har en grundtrygghet.
Debattanterna var förvånansvärt ense om historiebeskrivningen och varför samhället idag ser ut som det gör. Superstatens framväxt och folkrörelsernas försvagning leder till att vi har fått ett kraftigt minskat personligt svängrum. Det gör oss också värnlösa när det offentliga brister och vi är utlämnade åt staten och det offentliga.
En mycket intressant eftermiddag som gärna kunde få ha fortsatt ett tag till.
I går skrev Vänsterpolitikerna Lars Ohly, Kent Persson och Marie Engström en debattartikel i Aftonbladet med titeln: "Därför är vänstern rätt parti för småföretagen."
Flera av förslagen som V presenterar, är bra för småföretagen, småföretagarna och deras anställda bland annat slopat sjuklöneansvar - något som FöretagarFörbundet länge kämpat för liksom förslag på sänkta arbetsgivaravgifter, satsningar på trygghetssystem för företagare samt på forskning och utveckling. Förslag som också återfinns i FöretagarFörbundets Handlingsprogram.
Aftonbladet.se har fått in en mängd reaktioner där vänsterledaren Lars Ohlys företagsvänliga politik ratas. Åtta av tio läsare ansåg att utspelet enbart är valfläsk. Men är det bara valfläsk?
Det jag konstaterar är att småföretags- och företagspolitik nu verkligen har kommit upp på den politiska agendan. Det är oerhört glädjande att samliga politiska partier nu inser betydelsen av landets småföretagare.
Småföretagarna är Sveriges sunda hopp. De som skapar arbetstillfällen, bygger den lokala infrastrukturen, ser till att vår vardag fungerar samt är med och betalar till vår gemensamma välfärd. Denna viktiga grupp har så länge ignorerats i samhällsdebatten - därför är det så positivt för framtiden att nu samtliga partier säger sig vilja genomföra ytterligare förbättringar för småföretagen och företagsklimatet.
Det bådar gott för framtida förslag från regering och riksdag - oavsett vilka som sitter i majoritet - för här är man ju överens, eller?
Tidningen Affärsvärlden anordnade idag ett välbesökt och intressant seminarium om Framtidens ledare.
Talare var bland annat Louise Julian, VD EF Education som talade om hur man uppnår en tydlig företagskultur, och Richard Bergfors, VD Max hamburgerrestauranger som talade om vad som krävs för att vinna.
EF Education startade 1962 och finns idag i 54 länder och har 30 000 anställda. Max startades av Richard Bergfors föräldrar och har idag 20 miljoner kunder per år samt 3 000 anställda.
Detta är två framgångsrika familjeföretag som från början var små, väldigt små. Men genom ett tydligt ägarskap, långsiktighet, uthållighet, snabba beslutsvägar och flexibilitet har dessa två företag successivt byggts upp till storföretag.
Det framkom också att familjeföretag är mer lönsamma samt har bättre tillväxt än börsföretag - enligt en forskningsrapport från Boston. Familjeföretagen skapar också en helt annan företagskultur med en stor närhet till sina anställda.
Familjeföretagens betydelse för tillväxt och jobbskapande är något som även Handelshögskolan i Jönköping konstaterat och också presenterade på senaste Estrad-föreläsningen på Esbri. Bland familjeföretagen märks dagens storföretag som Tetrapak, Allessi, Ford, Dafgårds och Ikea.
Det är alltså dags att uppmärksamma de små företagen och deras potential samt ge dem de bästa möjliga verktygen för utveckling och expansion.
Jag kan bara instämma i P J Anders Linders, (SvD) analys av Socialdemokraternas uttalanden på kongressen som avslutas idag.
"Det är ett fall framåt att det finns socialdemokrater som talar företagsamhetens språk, och allianspartierna ska inte tro att de kan slå sig till ro."
Håkan Boström, Dagens Nyheter, skriver den 30 oktober på samma tema. "I en dynamisk ekonomi skapas välståndet i den privata sektorn. Här har S fortfarande en del att lära. Som förre LO-ordföranden Stig Malm påpekade när han äntrade talarstolen så borde Socialdemokraterna ha en entreprenörspolitik som åtminstone rankas högre av småföretagarna än Vänsterns och Miljöpartiets."
Vi behöver i Sverige starka företag och system som underlättar företagande, risktagning, jobbskapande och tillväxt.
Därför blir det väldigt motsägelsefullt när man som politiskt parti först uttalar att man ska bli landets Småföretagarparti för att i nästa ögonblick besluta att man till exempel vill ta bort avdragsrätten för hushållsnära tjänster, höja marginalskatterna och återinföra förmögenhetsskatten.
Det blir ett spännande år framöver då de politiska partierna samt deras företrädare ska presentera sin politik för företagande, jobbskapande och tillväxt.
Landets småföretagare är inte stora men många och de är Sveriges största arbetsgivare. Alltså en viktig grupp om man vill vinna ett val.
I Svenska Dagbladet idag skriver Maria Borelius, vd i Hand in Hand International, en tänkvärd och intressant artikel om vad som kännetecknar en entreprenör samt vad vi kan göra för de allra fattigaste av våra medmänniskor i Indien, Sydafrika och Afghanistan.
Maria Borelius konstaterar att en miljard människor lever i djup fattigdom. För att häva fattigdomen krävs bättre och fler jobb. Men varifrån ska jobben komma?
Knappast den offentliga sektorn. Att världens mest skuldsatta regeringar skulle skapa hundramiljontals nya jobb är otänkbart. Storföretagen? Om en bilfabrik startar i Kina anställs kanske 2000 - inte 20 000. Storföretagen kommer att vara tillväxtmotorer i utvecklingsländerna men inte att skapa jobb i den volym som behövs.
Återstår småföretagandet. De flesta fattiga kommer att behöva skapa sina egna jobb eller jobba för någon de känner. Så enkelt är det, ändå verkar tanken nästan revolutionerande, skriver Maria Borelius.
Orden entreprenör och entreprenörskap har så många betydelser. I många sammanhang används orden för snabbväxande företag som på sikt blir stora och expansiva.
FöretagarFörbundet har i en undersökning tillsammans med banken SEB, funnit att det finns fem kategorier av småföretagare - Jobbaren, Fixaren, Arvtagaren, Livsnjutaren och Utvecklaren. Den småföretagare som närmast kan hänföras till det vi oftast kallar för entreprenör, finns i gruppen Utvecklaren. De är morgondagens storföretag, bygger bolag inom och utom landets gränser.
Det är ofta Utvecklaren som våra politiker talar om - nu senast på S-kongressen - när man konstaterar att vi behöver fler och växande företag, bristen på riskkapital, exportsatsningar, specifika branscher som man ska satsa på mm.
Men kategorin Utvecklaren utgör 20 procent av landets småföretagare. Vad behövs för de andra 80 procenten?
Det är, precis som Maria Borelius skriver, oerhört viktigt att vi uppmuntrar alla som vill starta företag, oavsett om de finns i utvecklingsländerna eller i västvärlden. Här ligger framtidens möjligheter för jobbskapande och tillväxt.
Ingen kan sia om vad som är morgondagens framgångsrika företagsidé eller bransch utan politiken måste skapa möjligheter och strukturer som underlättar företagande och finansiering. Och vi måste värdesätta allt företagande oavsett om det är ett försörjningsföretag eller ett med flera anställda.
Hörde precis på nyheterna att S-kongressen beslutat ta bort avdraget för hushållsnära tjänster, om man vinner valet 2010.
Så var det med den småföretagarpolitiken.
Att ta bort avdraget kommer att drabba tusentals småföretagare och deras anställda. Det kommer att påverka pensionärerna - både de som köper hjälpen och de som levererar den.
Det finns företag vars anställda är just pensionärer och som på detta sätt kan dryga ut sina pensioner. Jag har en "vit" städhjälp som kommer varannan vecka. Hon heter Gunvor, har jobbat hela sitt liv inom vården och har en låg pension. Gunvor tycker om att resa samt unna sig lite guldkant i tillvaron. För de pengar hon tjänar reser hon och hennes man utomlands - nu senast till Dubai - samt kan hjälpa sina barn och barnbarn.
Det kommer att påverka tusentals småbarnsfamiljer som nu fått möjlighet att få livspusslet att gå ihop. Och det kommer att drabba kvinnor som fortfarande - trots att vi säger att vi är så jämställa - har det största ansvaret för hem och familj.
Jag kan inte förstå varför det ska finnas ROT-avdrag för allt som berör hårda värden och yrken som av tradition är manliga - medan Hushållsnära tjänster och traditionellt kvinnliga sysslor är tabu. Vad är det för syn på och värderingar av arbete? Varför är vissa sysslor "fina" och andra "fula"?
Dessutom har mängder av svarta jobb blivit vita genom införandet av Hushållsnära tjänster . Det innebär också att de som utför sysslorna betalar skatt, försäkringar, sätter av till pension mm samt kan ta del av de trygghetssystem vi har i Sverige.
Det är med stor förtjusning jag läser i tidningarna om alla de röster på S-kongressen, som höjs för landets småföretagare. De är väl värda att uppmärksammas.
Bland annat Västerviks tidning och Skaraborgs Allehanda skriver på ledarsidorna att "kongressen stundtals kan låta som ett möte med FöretagarFörbundet när småföretagandet hyllas...".
Fredrik Pettersson , S, skriver på sin blogg om Urban Granström (S), oppositionsråd i Nyköping, som argumenterade för ett tillägg i Socialdemokraternas politiska riktlinjer kring en översyn av medfinansiering inom sjukförsäkringen. Tyvärr gick inte partistyrelsen med på det förslaget. Men Kongressen beslutade om att se över kostnaden för att anställa för små företag. När man ser över detta måste kostnaden för medfinansieringen i sjukförsäkringen också ingå.
En annan röst som hördes på S-kongressen var Ulf Engström som enligt Nya Kristinehamns Posten säger "- Äntligen lägger partiet ett stort fokus på småföretagare och entreprenörskap. Ulf Engströms motion om sjuklönekostnader avslogs
men han fick igenom en del av skrivningen i de politiska riktlinjerna.
Engström fick också medhåll av flera andra ombud på kongressen om att sjuklönekostnaderna är en viktig fråga. Bland annat var den forne LO-basen Stig Malm inne på samma linje.
Sjuklöneansvaret är en tröskel som definitivt måste hyvlas ner för att landets småföretagare ska vara villiga att anställa.
Slopat sjuklöneansvar är en av de frågor som FöretagarFörbundet länge drivit.
En Gallupundersökning bland svenska småföretag visar att 78 procent anser att just sjuklöneansvaret för de två första sjukskrivningsveckorna är ett stort hinder för att utveckla sitt företag. Det är det enskilt största hindret efter nivån på arbetsgivaravgiften.
Slopa arbetsgivarens sjuklöneansvar de första 14 dagarna
Små företag har mycket lägre sjukfrånvaro än större företag och offentlig sektor. Samtidigt betalar de i dag till stor del samma sjukförsäkringsavgift via arbetsgivaravgiften som alla andra företag.
Dessutom är systemet illa anpassat för just det lilla företaget. Ett företag med tre anställda kan med lite otur lätt få en sjukfrånvaro på två tredjedelar. Det händer sällan på Volvo. Och det lilla företaget måste då inte bara ordna fram vikarier, utan måste även betala sjuklönen för de som blivit sjuka. Det gäller även om sjukdomen inte har något med arbetet att göra.
FöretagarFörbundet vill se ett system som är förutsägbart och rättvist. Det betyder i praktiken:
- Slopa arbetsgivarens sjuklöneansvar de första 14 dagarna.
- Låt storföretagen och offentliga sektorn bära sina egna sjuklönekostnader.
I tidningen Världen idag, 28 okotober, skriver Siewert Öholm att Mp ser ljuset och blir småföretagarparti.
S Öholm skriver: "I politikens "Idol"-tävling om att vara mesta småföretagarpartiet har nu både Centern och Kristdemokraterna fått konkurrens om väljarnas gunst och småföretagarnas kärlek. Jag tror starkt på att småföretagarfrågorna är intressanta för alla väljare som vill se tillväxt och välfärd utvecklas i Sverige."
Småföretagens och småföretagarnas betydelse för samhällsbyggandet , välfärden och tillväxten, får ett allt större gehör hos våra politiker och beslutsfattare. Det är bra och inte en dag för sent.
Idag ska jag träffa företagsamma människor i Helsingborg. Småföretagare som driver eller ska starta företag och som vill förverkliga sina idéer. Det är viktigt att alla dessa får de bästa förutsättningarna och möjligheterna.
Ju fler politiska partier som förstår detta, desto bättre förutsättningar för en aktiv småföretagarpolitik.
1 januari 2010 träder en lag i kraft som innebär att alla betalningar till spelare och artister bosatta utomlands ska beskattas med arbetsgivaravgifter.
I en artikel i Dagens Industri är Bosse Johansson, ordförande i föreningen Svensk Elitfotboll och Elfsborgs IF, kritisk till regeringens proposition om beskattning av spelare och artister bosatta utomlands. Detta kommer att chockhöja skatten.
Även många småföretagare kommer att drabbas hårt av denna nya lag. Jag talade häromdagen med en medlem som två veckor om året brukar ta hit en rysk pianist. Medlemmen måste nu betala arbetsgivaravgift för denne pianist vilket innebär att det knappt blir något kvar i ersättning varken för medlemmen eller pianisten. Marginalerna är för små för en liten arrangör.
Det vi nu kommer att förlora är kulturutbytet mellan Sverige och länder utanför EU. Min medlem kommer att förlora sina intäkter. Pianisten kommer att radikalt minska sina möjligheter att få en utkomst samt träffa sin publik.
Jag ställer mig verkligen frågande till varför man ska betala arbetsgivaravgifter för en person som inte är bosatt i landet, inte använder sig av våra trygghetssystem som pension, sjuk- och hälsovård som inte heller utnyttjar vår infrastruktur.
Hur man tänkt från statsmaktens sida? Eller det kanske man inte gjort för då hade man insett konsekvenserna av införandet av denna lag.
På onsdag inleds Socialdemokraternas kongress, den sista före valet, och avslutas på söndag.
I en artikel i dagens Svenska Dagbladet svarar Mona Sahlin på hur hon ser på småföretagen.
Det ska bli intressant att höra vad som kommer fram under kongressen. Som Mona Sahlin mycket rktigt säger så har fokus varit på storföretagen. Det är dags att synliggöra och bekräfta småföretagen och småföretagarna. Det är där jobben och tillväxten kommer.
