Vad säger politikerna och småföretagarna själva? Per Schlingmann och Börje Vestlund
Per: Egenföretagarna har ett stort mått av ansvartagande utifrån begränsad trygghet. Egenföretagarna är på många sätt Sveriges hjältar, de är ansvarstagare.
Börje: Visst de är samhällets hjältar, när man inte har kvar sin anställning och startar företag är att ta ansvar. Men problemet är att många inte växer och bli större. Socialdemokraterna har inte klarat stimulera till det och inte Alliansen heller. Vi måste fråga oss hur vi kan få de att växa. Vi måste stimulera nya företag genom ex bättre villkor och S har bra förslag på det.
Varför fokus på de stora företagen och inte de små?
Börje: Det är inte nyhetsmässigt att de små går omkull, det drabbar ju ingen anställd. Därför finns inte det fokuset, tyvärr.
Per: Vi har en historia av framgångsrika företag. Det ni gjort är bra för att lyfta fram de små. Jag ser dock förändringar, Gnosjöperspektivet har fått uppmärksamhet. Det ligger på oss politiker att se de små företagen. Viktigt att vi kan se till att de små exempelvis kan få betalt. Allt för mycket fokus på hur man ska få företag att växa. Politiken måste gynna förutsättningarna för alla företag.
Vad skulle ni vilja göra för att ändra på osynligheten av småföretagarna?
Per: Vi måste öppna upp för företagande i nya branscher. 9 av tio kom från arbetslöshet in i tex hushållsnära tjänster. Kulturella faktorer, så som uppmuntra i skolan till företagande. Kapitaltillförseln är också central. Det är svårt att finansiera om du som egenföretagare vill utveckla ditt företag. Det gäller att se alla faktorer.
Börje: Man ska synliggöra lågstatusyrken genom exempelvis tävlingar etc, och jobba för att komma in i media och på så sätt öka statusen av företagande. Vi som politiker ska inte diktera villkoren för företagare.
Börje: Kika närmare på arbetsgivaravgiften och regelverket. Alliansen har misslyckats i båda fallen.
Gästbloggat av Maria Linde/ Press- och informationssekreterare
Camilla Littorins presentation av undersökningen
"Jag ÄR mitt företag"
Småföretagen är heta i dagens politiska debatt. Alla älskar småföretagen. Nu har vi valt att titta närmare på den allra största gruppen småföretagare - enmansföretagarna. Av Sveriges dryga 900 000 företag är omkring 600 000 enmansföretag. Av dessa är det endast cirka 150 000 som kan anses leva på sitt företagande.
De tre största grupperna av enmansföretagare jobbar inom skogs och jordbruk, bygg och anläggning eller driver konsultverksamhet.
Varför blir man egenföretagare?
Det är en stor blandning av tvång, tradition, vilja och ren och skär slump. Att driva företag för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden är ett mycket vanligt motiv bland kvinnor, yngre företagare och personer med utländsk bakgrund.
För många yrkesgrupper finns inte heller anställning som alternativ. Några känner kallet att bli företagare och andra oket att ta över efter närstående. Men den vanligaste drivkraften är friheten som enmansföretagandet innebär.
Det viktigaste för egenföretagarna är att vara omtyckt av sina kunder, göra något man tycker är roligt och kunna styra över sin tid. Bygga bolag och tjäna mycket pengar är inte så viktigt. Mer än hälften av alla enmansföretagare engageras främst av själva verksamheten framför företagandet. De identifierar sig i första hand med sin yrkesroll och det är bara var femte som primärt ser sig som företagare. Men intresset för att "bygga bolag" ökar med omsättningen.
De flesta upplever att de har balans mellan arbete och övrigt liv trots att mer än hälften arbetar mer än 40 timmar i veckan. Var fjärde jobbar mer än 56 timmar i veckan.
De flesta upplever att de har balans mellan arbete och övrigt liv trots att mer än hälften arbetar mer än 40 timmar i veckan. Var fjärde jobbar mer än 56 timmar i veckan.
De flesta är nöjda eller mycket nöjda med sin livssituation på arbetet och något fler vad gäller livssituationen utanför företaget. Det kan bero på flexibiliteten i jobbet.
Tre av fem arbetar både hemifrån och på annat ställe men gränserna mellan arbete och fritid blir då inte helt tydliga.
Vi ställde frågan: "Varför har du ingen anställd i ditt företag idag? " Det vanligaste svaret är att det inte finns tillräckligt med arbete för att kunna anställa någon. Ibland behövs det extra resurser, eller säsongsanställda, men det räcker inte för att sysselsätta en medarbetare under hela året.
Vissa enmansföretagare vill helt enkelt inte växa. Ibland är verksamheten starkt knuten till företagaren som person och det går inte att sätta in någon i hans/hennes ställe. Några pekar på att det är för dyrt att anställa, att det känns riskfyllt och att de inte har några marginaler att göra en felrekrytering.
Precis som hela gruppen småföretagare, nyttjar enmansföretagarna sällan de trygghetssystem de pumpar in pengar i. Men de gör det i något större utsträckning än småföretagare med anställda. Det går inte att fullt likställa en anställd med en företagare vad gäller ansvar, och särskilt inte en enmansföretagare. Och är man som enmansföretagare sjuk finns det ingen där som kan hoppa in och driva verksamheten vidare. Detta märks genom att hälften av alla enmansföretagare uppger att de varit på jobbet då de egentligen borde legat hemma och kurerat sig.
Trots att 40 procent är med i A-kassan var det bara en procent som anmälde sig arbetslös under det senaste året.
Endast var tredje enmansföretagare har ambitionen att växa och att anställa medarbetare
Nästan två tredjedelar har stor tilltro till framtiden, och kvinnor har störst tillförsikt medan företagare med utländsk bakgrund har minst. Mer än hälften uppger att om företaget skulle gå dåligt skulle det inte bara drabba företagaren själv utan även andra som exempelvis kunder, samarbetspartners och familj.
Det här vill småföretagarna ha:
- Ett trygghetssystem som är anpassat för företagarnas verklighet
- Sänkning av arbetsgivareavgifterna för aktiebolag
- Slopad revisionsplikt
Gästbloggat av Maria Linde/Press- och informationssekreterare
Att småföretagen får Sverige på fötter...
...är något vi på FöretagarFörbundet länge har hävdat. Under valåret 2010 uppmärksammar vi det än mer, och tar samtidigt initiativ till ett sundare företagsklimat. Är du med?
Under februari månad anordnar FöretagarFörbundet, tillsammans med Korpen, en stegtävling där du, dina arbetskamrater, kunder, familj och vänner dels kan investera i er egen hälsa, dels kan ta steg för småföretagarna. Vardagsmotion gör underverk. Dessutom är det en rolig utmaning. Och varför inte ge bort hälsa i julklapp?
För varje Hälsogåva du ger bort skänker vi också upp till 20 kronor till organisationen Hand in Hand - en organisation som skapar förutsättningar för bestående utveckling genom hjälp till självhjälp. Efter träning i entreprenörskap erbjuds mikrokrediter för att starta egen verksamhet.
Du tävlar genom att bilda ett eget lag, eller så kan du gå med och tävla i samma lag som våra ambassadörer, småföretagarna Sofia Appelgren och Ola Lauritzson. Självklart kan du också utmana dig själv och förbättra dina resultat.
Jag kommer att bilda ett lag tillsammans med mina arbetskamrater och vi kommer ta många steg för landets småföretagare.
Hoppas ni är många där ute som antar utmaningen! Anmäl dig och ditt lag här. Det är lätt!
Läste i dagens Expressen, på ledarsidan, en artikel skriven av Anna Dahlberg. Anna Dahlberg tar upp synen på riktiga "karlajobb" respektive "fruntimmersgöra" - något som jag också känt stor frustration över. Varför ska det vara bättre att hålla i en hammare än i en dammsugarslang? Vilken människosyn har vi då?
Vår ekonomi står inför en gigantisk omvandling och då går det inte att enbart se till industrins behov och framtid.
Enligt Almega jobbar i dag nästan hälften av de arbetande svenskarna i tjänsteföretag. Om den offentliga sektorn räknas in blir andelen åtta av tio. Åttio procent av alla nystartade företag, en fjärdedel av all export, två tredjedelar av Sveriges BNP bygger på tjänster.
Skattereduktion för hushållsnära tjänster har verkligen satt fart på företagandet.
År 2009 är efterfrågan på vita hushållsnära tjänster enorm. Det är en bransch med över 2 700 aktiva företag som går framåt trots lågkonjunkturen och som med all säkerhet kommer att växa ytterligare. Almegas undersökningar (gjorda av Demoskop) visar att cirka 10 000 nya riktiga heltidsarbeten har skapats och attityden till svarta hemtjänster har förändrats.
Denna reform och omvandling för en hel bransch är en succé. Ändå har den politiska debatten fastnat i en diskussion kring systemets vara eller inte vara, konstaterar Almega. Trots att det finns en majoritet som är för skattereduktionen ibland allmänheten finns det de som vill ta bort avdraget.
10 000 nya jobb innebär att RUT-avdraget inte längre kostar staten någonting och från och med nu kommer att generera vinst. Allt enligt en rapport från statliga Konjunkturinstitutet (2005), skriver Anna Dahlberg i sin artikel.
Det är en självklarhet att samhället blir den stora vinnaren i ett system som ger förutsättningar för skapandet av nya företag och arbetstillfällen och som samtidigt tillgodoser människors behov. Att det sker i en kvinnodominerad bransch som främst utgörs av små företag med anställda som kommer från tidigare arbetslöshet är givetvis extra positivt.
Johan Westerholm (S) skriver på sin blogg "Mitt i steget" om Svenskt Näringslivs rapport samt om den förda politken contra oppositionens förslag.
Johan W skriver bland annat att han blir mer och mer kritisk till hur regeringen hanterar framför allt industripolitiken och han hänvisar till ett uttalande av Anders Borg (M) som vitsordar att någon sådan politik inte existerar med sitt uttalande till SR/Ekot ,den 27 november, där Borg säger:
- I grund och botten ska vi inte bedriva industripolitik, vi ska bedriva näringspolitik. Näringspolitik bygger på att man har breda villkor för hela företagsamheten, säger finansminister Anders Borg (M).
Ur ett småföretagarperspektiv kan jag inte se problemet så som Johan Westerholm gör. Tvärtom! Det är bättre villkor, förutsättningar och möjligheter till företagande som behövs, om vi ska få fler i arbete, få tillväxt samt kunna klara framtidens utmaningar i en allt mer globaliserad värld med ökad konkurrens.
FöretagarFörbundet vill se mer av generella åtgärder och där man inte ställer näringspolitik mot industripolitik. Vi behöver industrin men vi behöver också alla andra typer av små, medelstora och stora företag. Därför är en bra näringspolitik att föredra framför en ensidig industripolitik.
Svenskt Näringsliv har släppt en rapport där man granskat oppositionens förslag för företagande och arbete. Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, E24 m fl medier tar idag upp rapporten.
Självklart måste de olika politiska förslagen granskas och självklart måste politiken granskas ur ett helhetsperspektiv. Olika politiska utspel och förslag kan enskilt vara mycket bra - oavsett om de kommer från Alliansen eller Oppositionen. Men det är ju först då de ställs i ett större perspektiv som vi verkligen kan utvärdera om den förslagna politiken är bra för företagssamhet. jobbskapande och tillväxt.
Allt handlar i grunden om värderingar, attityder och inställning till företagande. Att man förstår att vi håller på att lämna den "gamla världens" företagande till förmån för den "nya världens" företagande.
Det har varit en övertro på stordrift och stora arbetsplatser och att det endast är de mycket stora industriföretagen som har betydelse. Det är dags att inse de små- och medelstora företagens betydelse för samhällsbyggande, välfärd och tillväxt.
Inget företag startar som stort utan det tar år av målmedvetet arbete, personligt engagemang och risktagande.
Jag hoppas att samtliga politiska partier, dess väljare och allmänheten ser till helheten och det värdeskapande som sker ute i landets alla företag - oavsett storlek.
Centerpartiet vill sänka skatterna, bland annat genom lägre arbetsgivaravgifter och halverad moms på arbetsintensiva tjänster. Vi måste gynna välståndsskapande krafter, skriver Per Åsling, Jörgen Johansson och Roger Tiefensee, på Brännpunkt i dagens Svenska Dagbladet.
Det är en skattegrupp inom Centerpartiet som fått i uppdrag att utforma partiets skattepolitik för nästa mandatperiod.
Skattegruppen föreslår en sänkning av arbetsgivaravgiften med fem procentenheter
upp till en lönesumma på 2,5 miljoner kronor. Reformen gör det billigare för företag
att anställa upp till tio personer.
Och man föreslår en halverering av momsen på arbetsintensiva tjänster från 25 till 12 procent. Det handlar om exempelvis restauranger, frisörer, bilverkstäder och kemtvättar.
Det finns många av FöretagarFörbundets medlemmar som instämmer i dessa förslag! Sänkning av arbetsgivaravgiften återkommer som den enskilt viktigaste frågan i alla våra undersökningar.
När det gäller momsen så är den också en källa till irritation för seriösa småföretagare som erbjuder t ex både mat och personal vid catering. Maten har 12 % moms medan personalkostnaden har 25 % moms. Om du levererar både mat och personal får man som kund betala 25 % på allt. Vad tror du händer då?? Dagens system främjar svartjobb!
Centerpartiet har i sin debattartikel lagt fram flera mycket bra förslag! Jag hoppas att de får med sig de övriga Allianspartierna.
Kassa lagen fortsätter att uppröra många av våra medlemmar.
Idag fick jag ett mail från en medlem som ännu inte har beställt något kassaregister. Företaget som har en liten fabriksbutik, har begärt undantag. De säljer mest till reklamföretag som de fakturerar. Just fabriksförsäljningen är ett sätt att överleva all import av billiga lädervaror. Turisterna tycker mycket om de svensktillverkade älgskinnsplånböckerna. Företaget har dessutom en betalterminal som de flesta kunder använder.
Kassaapparaten är ny - endast några år gammal - men extra dyr för den var då godkänd av skattemyndigheterna med dubbla kontrollremsor. Enligt företaget som sålde kassaapparaten går den inte att uppgradera.
Alltså måste de beställa en ny före årsskiftet och "skrota" ett helt dugligt kassaregister. Vilket resursslöseri!
Det känns hårt och dyrt för en liten företagare att i dessa tider behöva byta.
Är det rimligt att småföretagen själva ska tvingas betala för utrustning som bara behövs för att Skatteverket kräver det? Vi anser att Skatteverket ska stå för de nya övervakningskostnaderna.
Det måste också göras en ordentlig konsekvensanalys ur ett småföretagarperspektiv och där man utvärderar om åtgärden med kassalagen står i rimlig proportion till förväntad effekt.
När ska våra politiker ta tag i denna fråga?
Dags att anpassa arbetsmarknaden till de mindre företagens verklighet
För drygt ett och ett halvt år sedan skrev FöretagarFörbundet ett brev till arbetsmarknadens parter. Brevet uttryckte ett önskemål om att arbetsmarknaden ska anpassas till de mindre företagens verklighet. Vi vill ha en moderniserad arbetsrätt samt att turordningsreglerna i LAS tas bort för företag med upp till tio anställda.
I debatten har olika politiska partier som Centerpartiet och nu senast Folkpartiet tagit upp dessa för småföretagen så viktiga frågor.
Sedan 1970-talet har avtalens roll på arbetsmarknaden minskat, samtidigt som lagstiftarna tagit för sig allt mer. Därför är det bra att arbetsmarknadens parter säger att de vill se mer av avtal och mindre av lagstiftning när de sätter sig ner för att förhandla fram ett nytt huvudavtal.
Lagstiftning kommer förhoppningsvis i en ny avtalsordning att vara reserverad för områden där det inte går att nå en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter.
Samtidigt går det inte att blunda för att den svenska arbetsmarknaden länge har varit de stora aktörernas spelplan. LO, SAF, Industriförbundet, TCO, Svenskt Näringsliv och de andra stora aktörerna sätter agendan i praktiken, även om det pratas mycket om småföretag utåt.
Dagens system med kollektivavtal är väl anpassat till storföretagens behov. Kollektivavtalen gör det lätt att sätta löner och hantera personalfrågor för större företag med relativt få konflikter.
Men för de minsta företagen, de med under tio anställda, ser verkligheten annorlunda ut. En stor andel av dessa företag har inte kollektivavtal i dag. Därför lever de med en ständig osäkerhet om vad som gäller, samtidigt som villkoren i kollektivavtalen ofta passar dem illa. För dem kan det bli kostsamt att tvingas in i samma mall som storföretagen.
Därför vill vi inom FöretagarFörbundet att det införs en regel om proportionalitet när det gäller fackets konfliktåtgärder mot små företag i det nya huvudavtalet. Småföretagen har i praktiken inte så mycket att säga till om när avtalen utformas. Samtidigt leder en blockad ofta till att företaget går omkull. Därför ska småföretagen ha rätt att göra vissa avsteg från avtalen utan att de ska kunna sättas i blockad av facket.
I praktiken handlar vårt förslag om att göra det möjligt att välja en annan försäkringslösning än den facket dikterar, eller om att i direkt förhandling kunna kvitta lägre övertid mot högre lön inom rimliga gränser. Proportionalitet kan också handla om att i vissa fall slippa konstiga fackregler och avgifter. Till exempel tog Byggnads med stöd av kollektivavtal ut "granskningsavgifter" av alla företag, tills det att de förklarades olagliga.
Därför är det dags för en regel om proportionalitet för små företag. I ett företag med bara några få anställda är raka rör viktigare än på Volvo, och det är hög tid att arbetsmarknadens spelregler tar hänsyn till det.
Det är hög tid att våga titta på möjligheterna till särskilda regler i avtalen för mindre företag. Även om fackförbunden inte är beredda att godkänna en regel om proportionalitet för SCA eller Ericsson, kan det gå att förhandla fram en liknande regel för företag med färre än tio anställda. Då gäller det att näringslivet inte håller allt för hårt på en princip om likformighet, utan är tillräckligt flexibla för att ta vad som bjuds.
FöretagarFörbundet vill också se att sympatiåtgärder i form av t.ex. blockader förhandlas bort i det nya huvudavtalet. Den sortens åtgärder drabbar i regel en helt "oskyldig" tredje part, som ofta är småföretagare. Det borde gå att få fram en metod för konfliktlösning som inte riskerar att slå ut företag som inte har något med en konflikt att göra.
FöretagarFörbundets förslag inför förhandlingarna kan alltså sammanfattas som följer:
- Inför en princip om proportionalitet mellan vad en konflikt handlar om och vilka konfliktåtgärder som vidtas. Konflikter i detaljfrågor ska inte leda till att små företag slås sönder.
- Gör fredsplikten heltäckande. Ersätt därför trubbiga konfliktvapen som blockader med medel som inte slår mot företag med giltiga avtal som inte har med konflikten att göra.
- Särskilda regler för företag med färre än tio anställda bör övervägas, då mikroföretag är betydligt sårbarare än storföretag vid konflikter och fackliga påtryckningar.
Om dessa förslag implementeras skulle det innebära att Sveriges småföretagare får en tryggare och mer förutsägbar situation än i dagsläget. Det skulle vara till hjälp både för fackförbunden, vars medlemmar skulle få en lättare arbetsmarknadssituation och för storföretagen, som är beroende av småföretagen som underleverantörer av tjänster och varor. Därför hoppas vi inom FöretagarFörbundet att våra förslag inte glöms bort samt att de tas upp till seriös diskussion vid förhandlingarna.
Vem ska man tro på i företagarpolitiken? skriver Merit Wager sin kolumn på ledarsidan i Svenska Dagbladet idag. Wager skriver om alla de enmans- och småföretagare som var själaglada då Alliansen vann valet 2006.
Företagandet på mikronivå skulle tas på allvar. Villkoren, som är orimligt hårda, skulle förändras, och nya jobb skulle kunna skapas genom att pålagorna blev uthärdliga och man fick råd och möjlighet att våga satsa. Förhoppningarna och förväntningarna på Alliansen var höga, nu skulle det hända saker. Men de enkla, raka, nödvändiga åtgärderna uteblev. Det blev till och med lite sämre när man tog bort rabatten (fem procent) på de sociala avgifterna, konstaterar Merit Wager.
Och visst stämmer det att vi vill att det ska hända mer som ger avtryck i en småföretagares vardag, att vi vill se konkreta förändringar fortare och att vi fortfarande väntar på politiska beslut inom en hel del områden.
Men en undersökning som FöretagarFörbundet gjorde i våras visar att Sveriges verkliga småföretagare, företagare med mellan noll och nio anställda, får allt större förtroende för regeringens småföretagarpolitik och hanteringen av lågkonjunkturen. Småföretagarna uppger att de känner sig sedda och upplever att företagsklimatet har varit bättre med den nuvarande regeringen än med den tidigare.
Trots de höga betygen till regeringen förväntar sig småföretagarna mer av Alliansen. Landets största arbetsgivare, Sveriges 900 000 småföretagare, vill framför allt se en rejäl sänkning av arbetsgivaravgifterna
